"Hungern har ingen religion"

Det började med ett nyårslöfte och ett år senare står Gabriel Külen, 28 år från Norrköping, bakom ett barnhem för syriska barn, en skola och en frisör-salong i Libanon. Nästa steg är en matservering i det hårt drabbade kristna området Yeremiah i Syriens huvudstad Damaskus.    

– Jag brukar säga att jag gör det som är möjligt och det omöjliga gör Gud, säger han.

Gabriel Külen och hans familj är syrianer – hans mor är från Syrien och hans far från Turkiet.

– De kom själva hit på flykt en gång i tiden så de vet vad det innebär, berättar han. För Gabriel hade det gått ganska bra att växa upp i Sverige – han utbildade sig på högskolan och arbetar idag som byggnadsingenjör.

Nyårslöfte

– Jag tjänade ganska bra med pengar och levde för mig själv, för det materiella. Jag hörde mycket om kriget i Syrien på radio och tv men tog inte riktigt in det. Jag var som alla andra, jag gillade det om jag såg något upprop på Facebook eller Instagram. Möjligen kunde jag skriva ”Rädda Syrien” också. Men jag hade aldrig tagit steg som verkligen gjorde någon skillnad.

– Men så gjorde jag ett nyårslöfte. Jag bestämde mig för att ge både min egen kristna tro och det här med att hjälpa till på plats en chans. För varför skulle jag ha det så bra som jag har det medan andra får lida?

Robin Hood-känsla

– Min mamma kände en präst i Libanon som tog emot mig när jag åkte dit i januari. Han visade mig runt i de här områdena dit många flytt från Syrien där han också hjälpte människor. Han hjälpte folk på gatan och folk överallt. För mig var det en stark upplevelse. Så jag bestämde mig för att börja samarbeta med honom. Jag kunde samla in pengar och han kunde leda arbetet där nere. Lite som Robin Hood: ”Att ta från de rika och ge till de fattiga”, fortsätter Gabriel Külen.

Pengarna kommer från vänner på sociala medier. Men han har även startat ett företag och ger ut en bibelkalender både på Facebook och Instagram och som han tryckt och sålt i 3 000 exemplar.

– På det sättet har jag lyckats bidra till att vi har kunnat starta barnhem där vi har 50 barn idag. I början hade vi fem barn, nu har vi efter snart ett år 50 barn. Skolan är egentligen till för barnhemmet men andra är också välkomna. Barnen är ofta föräldralösa. Eller också är det familjer där pappan dött och där mamman tvingats till prostitution och att lämna bort barnen för att överleva. Det är ofta som kvinnor på flykt hamnar i en sådan situation.

Läs mer i Hemmets Vän nr 49 – 2016

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer