Ljuset är på väg

Det finns gott om historiska trådar i december som ger livet kontinuitet. Maten vi äter och smakerna vi känner. Sångerna vi sjunger och gemenskapen i kyrkan. Allt pekar på hur vi alla är länkar i en enda lång kedja av generationer som upplevt samma saker som vi. Vi är inte ensamma utan del i samma gemenskap.

Just i år längtar jag alldeles särskilt till traditionsfyllda december. I en tid med allt tuffare samhällsutveckling och en mer auktoritär världsordning behöver vi varandra och traditionerna, kanske mer än någonsin. Rapporter om skjutningar kommer nu var och varannan dag och gårdagens Uppdrag granskning visade hur hemliga jihadistnätverk opererar i landet och planerar död och ödeläggelse. Vi lever också i ett mycket ensamt, individualiserat land. Kungsholmen i Stockholm är Europas ensammaste ö och Sverige har flest enpersonshushåll i världen. Det gör oss inte bara sårbara för våld och auktoritära ledare, men också för våra egna tankar och vårt eget missmod. Den psykiska ohälsan ökar i ensamheten. Det är i gemenskap med andra vi hittar styrka och livsmod. Ensam är inte stark, och synnerligen inte när det kommer till vår tro och individuella övertygelser.

Så vad ska vi göra om allt går fel? Som kristna kan vi alltid lita på församlingen och på Kristus. Det är i den nära gemenskapen och traditionerna som friheten finns. Visst kan det låta som en självmotsägelse, att det är först när vi underkastar oss gemenskapen i församlingen som vi finner friheten. Men jag tror att om vi tar varandra för de vi är, med livets blessyrer, bagage och brister, då får vi också kraften att stå emot trycket och mörkret. ”Guds löften äro sanna”, sjöng vi helgen och i den kristna gemenskapen får vi praktiskt och konkret vara och förmedla de goda nyheterna, ljuset, som ständigt lyser. Decembers alla sånger, böner och texter säger att vi ska söka honom i mörkret, och han skall låta sig finnas. Vi ska hålla fast vid honom, han håller fast vid oss, även om det kan fresta på när världen med sin oro och stress vill ta över och församlingen kanske inte motsvarar mina förväntningar. Låt sångerna, traditionerna, dofterna och ljusen denna december påminna dig om att du aldrig är ensam. Då blir det inte heller så tungt i livets svårigheter och motgångar. Någon är med och lyser vägen, hela vägen till Gud.

Åke Hällzon

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar