Döden är inte slutet

Allhelgonahelgen är höstens stora helg. Det är då som vi på ett speciellt sätt minns våra nära och kära som lämnat oss, det är då vi tänder ljus på deras gravar.

Alla helgons dag är en dag som är till för att uppmärksamma alla helgon, kända som okända. I den protestantiska kyrkan tillber vi inte helgonen men vi kan se dem som förebilder som vi kan lära av i uppdraget att vara människa. Denna dag påminner oss om att gudstjänstgemenskapen sträcker sig genom tid och rum. Vi firar gudstjänst tillsammans över hela jorden och med de som gått före oss. I många kyrkor tänds ljus för alla församlingsbor som avlidit under året och på våra kyrkogårdar lyser ljusen under helgen.

Redan på 100-talet efter Kristus hölls fester till helgonens ära. När helgondagarna blev för många beslutade kejsar Ludvig den fromme år 855 om en alla helgons fest för alla helgon som inte kunde få en egen dag.

Allhelgonadagen spelar en allt större roll i vår tid. En helg som på något vis är nödvändig när så mycket annat i tillvaron förväntas vara förströelse. Denna dag handlar om människor som tagit sitt liv på allvar och fyllt livsdagarna med det som är riktigt viktigt. Runt omkring oss finns människor som lever nära Gud och därför också nära andra människor. Människor som ger sitt liv för andra. Människor som kämpar för andra i kamp för fred och rättvisa, och som därför också får lida eller till och med hotas till livet. Många har lidit martyrdöden för sin tros och för sin kamps skull.

Dessa människor beskrivs av Jesus i bergspredikan: ”Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket. Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade. Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet. Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade … Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner. Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.”

Det verkar som att saligheten handlar om något som finns under ytan. Om hur vi som människor möter det liv vi faktiskt får och om vi förmår leva det i det som är, utan att fly eller förytliga. Bergspredikan säger oss att det som inte blir färdigt här på jorden ska nå sin fullbordan på andra sidan döden. Det ofullbordade och trasiga ska bli fullbordat och helt.

Alla själars dag infaller på söndagen efter alla helgons dag. Det är den dag man minns och hedrar sina döda som är oss närstående. Enligt kristen tro är döden inte slutet. Gud har lovat att låta oss uppstå som Kristus uppstod.

Sören Carlsvärd, Örebro

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt