Varför så inställsamt?
Veckans kommentar Publicerad: 2016-10-27 16:26
Igår startade SVT:s nya programserie Jag är muslim. Journalisten Anna Lindman, som gjort många program om tro och livsåskådning genom åren, bland annat Existens och sektserien Den enda sanna vägen, har rest landet runt och intervjuat muslimer som inte annars kommer till tals.
– Programmets syfte är att ta upp de diskussioner som förs bakom nyhetsflödet och den offentliga debatten. Jag vill ge en röst åt dem som inte hörs eller syns i medierna så ofta. De måste också få berätta om sitt liv och sina åsikter och ge sin syn på den debatt som förs, säger Lindman till Svenska Dagbladet.
Gårdagskvällens premiäravsnitt följer Lindmans syften. Här är det inte fråga om kritisk granskning, inga tuffa frågor eller dolda kameror. Istället är det inställsamt, intresserat och vänligt. Programmet tuffar på. Det är trevligt. Vi får vi möta systrarna Mesere och Teuta vars livsval ser helt olika ut, trots att båda är muslimer. Fantastiskt.
Systrarnas berättelser är förstås intressanta, men samtidigt är de helt unika. Detta är inte verkligheten för en muslimsk kvinna. Lindman säger att hon och redaktionen inför arbetet med serien intervjuat över hundra muslimer. Många har velat prata om sin tro, men få har velat ställa upp framför kameran eftersom de är rädda för repressalier. Från vem, undrar man. Andra muslimer? Lindman vet förstås att systrarnas berättelser inte på något sätt är representativa. I de allra flesta muslimska familjer är unga kvinnors liv hårt kringskurna, ofta av mannen som bestämmer hur de ska klä sig, umgås och sedan giftas bort. Trots att de närmast är att betrakta som unikum lyfts Mesere och Teuta fram som ett exempel på muslimer i Sverige.
Vart tog journalistiken vägen? Varför inga följdfrågor? Och var är den kritiska blicken? I Jag är muslim har Lindman ett helt annat förhållningssätt än vad som tidigare varit fallet med hennes program om kristna. Vi vet ju att Lindman kan. För precis ett år sedan sändes hennes uppmärksammade Uppdrag Granskning-reportage om dubiösa pensionsavtal inom Livets Ord. Oavsett om denna mjuka hållning gentemot islam är medveten eller ej är den inställsamma tonen flagrant. Vill SVT lyfta fram de muslimer som ”inte hörs och syns” borde man intervjuat tonårsflickorna på Järvafältet, Vivalla eller Angered.
I kommande avsnitt ser jag fram emot mer djuplodande frågeställningar. Hur ser muslimer på yttrandefrihet? Varför blir de muslimer som konverterar utfrysta av sina familjer? Och varför ska småflickor sexualiseras genom tygskynken och könsseparation? Jag är muslim är alltför tillrättalagt.
Åke Hällzon
Tyck till om artikeln
Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.
Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!
|