Evangeliet om riket en motkraft

Om Guds rike ges plats i varje kristens liv så skapas också den motkultur som nu saknas i samhället mot alla nedbrytande krafter som nu mer än tidigare tycks behövas, skriver Bert Stålhammar i en analys utifrån Sven Nilssons bok Evangelium om riket.

Hela världen är i Satans våld, brukar ofta hävdas från kristet håll. Mot detta ställs då Gudsriket som det alternativ som det är värt att sträva efter. I den dagliga debatten så som den gestaltas i media eller i andra former i det offentliga rummet blir centrum ofta de senaste katastroferna. Just nu är Aleppo i Syrien helvetet på jorden. Men nu har Haiti tagit plats som det andra helvetet. Hur många helveten som finns på vårt klot är det ingen som vet, alltifrån de stora bomb- och granatmassakrerna till alkoholismens djävul som slår ihjäl sina små barn som gömt sig i garderoben av rädsla för fadern. Eller nu senast fem unga män som våldtar en rullstolsbunden 35-årig kvinna. Samtliga inblandade släpps fria direkt efter anhållandet. Offrets berättelse var nämligen inte tillräckligt ”robust” för att räcka till att grunda ett åtal på. Gärningsmännen får polisskydd medan kvinnan lämnas åt sitt eget öde. I partiledardebatterna  nämner naturligtvis ingen partiledare om detta brott som direkt hämtat ur en skräckfilm. Man har fullt upp med att prata om vem som tar vem vid nästa regeringsbildning.

Nutidens kristna, som en gång fått uppdraget att vara salt och ljus i mörker och förruttnelse, hörs möjligen som en svag viskning i mediebruset. Kampen mot ondskans andemakter tycks ha ersatts av lovsång och kyrkkaffe i allt fler församlingar som lever i skyddade lövhyddor. Det är mot dessa bakgrundsbilder jag tar mig an Sven Nilssons senaste bok Evangelium om riket. Där skriver författaren att varje församling skall vara ett redskap för att förverkliga Gudsriket. Alltså detta rike som människan en gång skapades för att leva i. Frågan är då vad Gudsriket är idag och hur detta rike gestaltas? Författaren visar att det genom historien då och då framträtt ”profeter” som tillsammans med en större eller mindre grupp lärjungar försökt upprätta ett Gudsrike på jorden och styrt med världsliga lagar. De flesta, för att inte säga alla, av dessa så kallade gudsriken har slutat i någon form av materiell eller existentiell kollaps.

Ingen församlingstyp oavsett om det är en frikyrka eller en välorganiserad samfundsbildning eller en rent fri församling är Guds rike. Däremot är församlingen, vilket han påpekar vid flera tillfällen, den fostrande kraft för sina medlemmar som gör församlingen till ett redskap för att bygga Guds rike. Detta rike finns nämligen inom människan och synliggörs i världen genom den människa som har Guds rike inom sig.

En bärande tanke genom hela boken är skapelseberättelsen. Varje gång ett barn föds upprepas denna berättelse. På samma sätt måste varje människa ”precis som vad som gällde för Adam och Eva upptäcka och förhålla sig till verkligheten som individ på ett unikt sätt” (sidan 23). Valmöjligheterna är fria och många men samtidigt är lagbundenheten i skapelsen tydlig genom att de val en människa gör får konsekvenser både för henne själv och för samhällsgemenskapen som helhet. Kains fråga, ”skall jag taga vara på min broder?” vittnar om att han inte förstått lagbundenheten i skapelsen där ansvaret för medmänniskan är en viktig pelare i Gudsriket. När jag läser detta kommer jag att tänka på höga politikers favorituttryck: ”Det kunde vi aldrig tro”, eller: ”Vi har varit naiva.” Naturlagarnas obarmhärtiga konsekvenser i fråga om sådd och skörd går aldrig att fly ifrån.

Samvetet som hjälper männi­skan att skilja på rätt och fel har spelat ut sin roll, menar den moderna människan. Eftersom det kan ta generationer innan dessa paradigmskiften inom den moraliska sfären slår igenom så förstår inte heller människan varför samhället har blivit som det blivit.  

I ett kapitel behandlar författaren den Gudsrikeskultur  som skapas av och med kärlek. Här återkommer han till skapelseberättelsen och Kains fråga. Enligt skapelseordningen har vi människor ett ansvar för varandra. Tillit är i detta sammanhang ett nyckelord. Tillit handlar om att kunna och våga lita på medmänniskan. När tilliten tar slut drabbas hela samhället av röta. Men det gäller att inte förfalla till ”sentimental snällhet”. Bakom denna mask kan döljas uppdämda känslor och aggressioner för att inte glömma ”vilddjuren” avund, bitterhet, högmod och självhävdelse.

Som kristen gäller det att kunna leva i världen men inte vara av världen. Tilliten som bottnar i Gudsriket gör att det går att leva mitt i marknadsekonomin men ändå agera efter kristna principer.

Sven Nilsson är utan tvekan en av Sveriges främsta teologer. Hans bok är också fylld av hänvisningar till och citat från olika texter i Bibeln. Där man som många bibelläsare inte förstått sambanden mellan de olika bibliska utsagor som görs och skeenden som speglas visar han på nya kopplingar mellan allting från skapelsen, över Mose vandring, profettiden, Jesu verksamhet och till Jesu återkomst.

Jag tror definitivt att om Guds rike ges plats i varje kristens liv så skapas också den motkultur som nu saknas i samhället mot alla nedbrytande krafter. För många år sedan skrev jag dikten ”Du bär ett rike inom dig”:

Du bär ett rike i din själ

I hägn av Herrens hand

Där råder han som vill dig väl

Där bor du i Hans land

En silverfors ger riket ström

Med Andens energi

Och freden är en uppfylld dröm

När krigen är förbi

All sjukdom, död har visats bort

Allt hat, allt hyckleri

Guds rike är av annan sort

En helig harmoni

Du bär ett rike inom dig

Med kraft som senapsfrö

Det riket växer inom dig

Kan aldrig, aldrig dö.

När jag läser Svens bok tar jag tacksamt emot all den andliga kunskap om  Guds rike som han förmedlar, och som jag möjligen har anat i mina poetiska rader.

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer