Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Stark rättslig grund för samvetsfrihet

Debatt Publicerad: 2016-10-13 16:52

Linda Steen är barnmorska och kristen. Hon vill av religiösa och samvetsmässiga skäl inte ta befattning med verksamhet som på något sätt innebär medverkan till abort, framkallande av missfall eller annat som kan resultera i att ett foster fördrivs eller dödas, alltså sådana ingrepp som ryms inom begreppet ”abortverksamhet”. Hon möter nu sin arbetsgivare, Landstinget Sörmland i Nyköpings tingsrätt för att pröva arbetsgivarens beslut att neka henne arbete av ovanstående skäl.

Barnmorskan Linda Steen står i denna fråga på en stabil rättslig grund. När abortlagen utarbetades gällde regeringsformen 1809, som stadgade att ”Konungen bör … ingens samvete tvinga eller tvinga låta”. Samvetsfriheten och respekt för denna var sålunda en överordnad grundlagsfäst rättsprincip vid tidpunkten då abortlagen utarbetades och antogs. Det var därför naturligt att synsättet i RF 1809 återspeglades i abortlagen. I proposition med förslag till abortlag anförde föredragande departementschefen: ”Frågan om sjukvårdspersonals skyldighet att medverka vid abort har tagits upp av flera remiss­instanser, vilka genomgående framhåller vikten av att det tas hänsyn till personalens önskemål att slippa delta i abortverksamheten.”

Socialutskottet uttalade sig i samma lagstiftningsärende: ”Mot denna bakgrund förutsätter utskottet att läkare och annan sjukvårdspersonal, som av etiska eller religiösa skäl har svårt att acceptera abortingrepp, skall slippa delta i verksamhet härmed, varför någon författningsmässig reglering av frågan inte är påkallad.” 1983 förtydligade socialutskottet ovanstående: ”Utskottet vill samtidigt uttala att utskottet är berett att ånyo pröva den här aktuella frågan för den händelse det skulle visa sig att någon sjukvårdshuvudman söker tvinga läkare eller annan sjukvårdspersonal att medverka vid abort, trots att vederbörande befattningshavare av etiska eller religiösa skäl finner sådan medverkan oacceptabel.”

Som framgår av dessa uttalanden bygger abortlagen på att medverkan vid abort som utgångs­punkt och huvudregel inte kan påtvingas sjukvårdspersonal.

Även i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR) är samvetsfriheten starkt skyddad enligt artikel 9. Religions- och samvetsfriheten omfattas här som en mänsklig rättighet. Det gör däremot inte abort. Rätten till liv skyddas där­emot av Europakonventionen. En person som förvägras att manifestera sin kristna religion eller följa sitt samvete genom att vägra ha befattning med abort får sålunda sin religions- och/eller samvetsfrihet inskränkt.

2010 antog Europarådets parlamentariska försam­ling Resolution 1763. Resolutionens huvudtema och besked är skydd mot påtvingad medverkan i abortverksamhet av varje slag: ”No person, hospital or institution shall be coerced, held liable or discriminated against in any manner because of a refusal to perform, accommodate, assist or submit to an abortion, the performance of a human miscarriage, or euthanasia or any act which could cause the death of a human foetus or embryo, for any reason.”

(Ungefär: Ingen person, sjukhus eller institution ska tvingas att utföra eller medverka till abort, dödshjälp eller någon handling som kan orsaka döden för ett mänskligt foster eller embryo. Ingen ska diskrimineras om man vägrar medverka till något av detta.)

Resolution 1763 och dess efterföljare kan ses som en förklaring av Europakonventionens Artikel 9. Resolutionen tar inte någon som helst ställning till abort – varken för eller emot – utan hänvisar till nationell lag beträffande abort.

En inskränkning av en mänsklig rättighet skall vara nödvändig ”med hänsyn till den allmänna säkerheten eller skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter”. I detta ligger att inskränkningen skall ha ett godtagbart ändamål. Säkerställande av tillgång till abort är ett godtagbart ändamål. Säkerställande av att det på medicinska kliniker där abort förekommer inte skall finnas någon anställd som inte medverkar i abortverksamhet är inte ett godtagbart ändamål, då det strider mot Artikel 9 EKMR.

En enskild barn­morskas vägran att medverka vid abortverksamhet har inte något som helst samband med eller inverkan på den principiella tillgängligheten av abort i Sverige. Den har inte heller något som helst samband med eller inverkan på den praktiska tillgängligheten av abort i Sverige.

Inskränkningen av Linda Steens religions- och samvetsfrihet är dels etisk, dels praktisk. På det etiska planet rör det sig om ett ingrepp på för henne grundläggande etiska värden. Läran om livets början är en central del av kristen etik. Respekt för livet är likaledes en central del av kristen tro och etik. Tidpunkten för livets början är enligt den dominerande kristna etiken konceptions­ögonblicket.

På det praktiska planet har det uppkommit ett yrkesförbud för Linda Steen. Detta är en synner­ligen långtgående åtgärd av livsav­görande betydelse. Som alternativ till yrkes­­förbud kunde personal­administrativa åtgärder istället ha vidtagits. Sådana åtgärder förekommer av olika skäl regelmässigt på arbetsplatser. Dessa vidtas i alla konventions­länder där samvetsfrihet råder och som gör att respekt för samvetsfrihet kan iakttas där.

När internationella konventioner ska tillämpas ges medlemsstaterna ett utrymme för egna nationella bedömningar, så kallade margin of appreciation. Denna är starkt förknippad med om det finns samsyn bland medlems­länderna i den fråga som saken gäller. I detta ärende finns en nästan total europeisk samsyn att godta vägran att medverka i aborter av samvetsskäl. Sverige måste därför kunna rättfärdiga begränsning av samvetsfri­heten med skäl som är specifika för Sverige jämfört med den stora majoriteten av medlems­länderna i Europarådet, till exempel Danmark och Norge. I alla dessa andra länder organiseras abortverksamhet på sådant sätt att samvetsfri­heten kan respekteras.

För att en inskränkning av religionsfriheten med sådana konsekvenser skall kunna godtas fordras alldeles särdeles tungt vägande motstående intressen. Vägran att anställa en barnmorska, som av genuina religions- eller samvetsskäl inte medverkar i abortverksamhet, uppfyller varken kravet på nödvändighet eller på proportionalitet i Artikel 9 EKMR. Linda Steen har trots sådan grund vägrats anställning. Linda Steen har därmed fått sin religions- och sin samvetsfrihet kränkt. Detta rättsläge innebär sålunda att Landstinget Sörmland kan åläggas att betala skadestånd till Linda Steen för den rättighetskränkning som landstinget utsatt henne för.

Reinhold Fahlbeck, professor emeritus i juridik, Lunds Universitet

Artikelförfattaren är Fellow vid Claphaminstitutet


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

Visst hör tron hemma i det offentliga rummet
Evighetsljuset bryter in i vårt mörker
Är krogarnas överlevnad viktigare än de som drabbas av pandemin?
Förskoleplikt för tvååringar logisk följd av långsiktig S-politik
Så påverkas vi av coronapandemin
Gör upp med sekulariseringen
Vart tar Gamla testamentet vägen?
Coronafreden ett avslutat kapitel
Både generös och stram migration
Coronapandemin stoppar inte knarksmugglingen


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto
Taltidning

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies