Jobba till 75 års ålder?

För några år sedan började Fredrik Reinfeldt som statsminister tala om höjd pensionsålder och att vi behöver ställa in oss på att jobba längre. För att klara den svenska ekonomin med ett snabbt växande antal friska pensionärer och även ett stort antal i behov av stora sjukvårdsinsatser längre fram, blir det nödvändigt. I en bok i november skriver Reinfeldt om livssynen att börja jobba vid 25, starta om vid 50, jobba till 75, och leva till 100. Pensionsåldern vid 65 år är för många i Sverige en lättnad efter hårda år med tungt fysiskt arbete eller kanske ångest kring vad det ska bli av livet när yrkeslivet är slut?

I Sverige har vi haft svårt att uppskatta och värdera gråa hår och livserfarenhet. Det är ungdomen och de aktiva arbetslivsåren som gäller. USA har en annan syn när exempelvis nu båda presidentkandidaterna Hillary Clinton och Donald Trump kommer att vara 70 år, när en av dem installeras för fyra år i Vita Huset den 20 januari 2017.

Sett i ett längre perspektiv i Sverige hade vi en helt annan syn tillbaka under 1800-talet och en stor del av 1900-talet. Jordbrukaren bodde med sin familj på gården och den äldre generationen var ofta ett viktigt stöd i arbetet så länge kropp och själ inte sa ifrån. Barn fick en naturligare syn på livet från vaggan till graven när man levde tillsammans i flera generationer.

Så kom  industrialiseringen, behovet av arbetskraft som krävde förflyttning från ursprunglig hemort dit där jobben fanns. 1960-talets flyttlasspolitik innebar inte bara miljonprogramsområden ofta med växande sociala problem i storstäderna. Barn blev mer rotlösa eftersom far- och morföräldrar bodde på annan ort och vi fick begrepp som klassmorfar och klassmormor, för att många barn sällan såg äldre människor under sin uppväxt.

I Fredrik Reinfeldts och många andras reflexioner finns naturligtvis det ekonomiska perspektivet kvar. När flyttlassen gick till storstäderna eller arbetskraftsinvandringen pågick från södra Europa så var det för att industrin ropade efter arbetskraft.

Nu är det den sociala sektorn som säger att den ekonomiska bördan blir orimlig på de yrkesverksamma om bra många fler än en miljon är pensionärer, som ska försörjas av enbart den arbetande befolkningens skatter.

Arbete befrämjar hälsa och välstånd var ett klassiskt uttryck och det ligger mycket i det. Visst är det orimligt för en del att tänka sig fortsätta arbeta efter 65. Men många vill gärna göra det och behöver göra det för att vi ska klara framtida växande sociala kostnader.

Går vi för ett ögonblick tillbaka till USA igen så var 1980-talets president Ronald Reagan 71 år när han installerades och 78 när han lämnade Vita Huset. Även om han gjorde stora misstag som knappast berodde på ålder blomstrade den amerikanska ekonomin under hans presidentperiod.

Vi behöver vara rädda om varandra alltifrån barnaåren, under de yrkesverksamma åren till ålderdomen. Dessutom får inte livet i första hand värderas i pengar beroende på hur mycket man kan producera. Det finns så många andra viktiga värden.

Livserfarenheterna behövs både i yrkeslivet och familjelivet mellan barn och vuxna. Rasera därför de vattentäta skott som byggts mellan generationerna. Ta vara på allt det goda som livets många erfarenheter gett. De unga behöver få del av det. Samhället behöver få del av det.

För många är det inte alls omöjligt att jobba till 75, om det finns en flexibilitet och anpassning till vad man orkar och har lust till. Sverige behöver det. Familjerna och barnen behöver det. Uppgradera och uppvärdera därför dem som skaffat sig viktig livserfarenhet. Den kommer absolut att behövas i framtiden.

Hemmets Vän 29 september 2016

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare