Den förträngda psykiska ohälsan

Ständigt uppkopplad via mobilen, ständigt kontaktbar, det skapar rastlöshet och bidrar till trötthet och stress. Vi behöver fysiska och mentala rastplatser, där vi kan vila våra sinnen.

Sveriges Kristna Råd kallade september för Diakonins månad. Fokus i år var barns och ungas psykiska ohälsa och hur vi bemöter den.

Den uppskruvade studietakten i skolan och växande krav i idrottsvärlden gör ofta ungas uppväxt alltmer pressande. När en helg kommer då ”inget händer”, då kan rastlösheten knacka på dörren igen. Där kan marken definitivt vara ”förberedd” för psykisk ohälsa.

När vi möter barn och unga med ångest, nedstämdhet, en psykisk trötthet, då har både samhället och kyrkorna ibland svårt att hantera det.  En muskelskada, ett brutet ben, ett magsår är mer uppenbart. Vi vet behandlingen. Men diagnosen är svårare för psykisk ohälsa. Inte ens psykiatrin tar ibland tillräckligt allvarligt på ungas ångest, utan skickar hem dem utan åtgärd.

Om miljön innehåller massor av krav och svåruppfyllda förväntningar, då hjälper inte piller. Osäkerhet och tystnad kring psykiska sjukdomar måste brytas. Vi behöver prata om detta likaväl som fysiska åkommor.

Det kan vara tungt att möta unga med ångest, ätstörning eller själslig smärta så att de fysiskt skär sig. Men vi får inte vika bort tankar och blick från psykisk ohälsa. Vi behöver möta också den människan och speciellt den unge som drabbats.

Tre av fyra unga har själva eller någon anhörig som lever med psykisk ohälsa, skriver Sveriges Kristna Råd. Sju procent av samtalen till Bris handlar om självmord. 8 000 självmordsförsök görs varje år i Sverige. Därför är det så allvarligt. Därför får vi inte titta bort, vika ner blicken, byta samtalsämne. Även om vi känner osäkerhet. Även om vi saknar kunskap eller famlar efter lösningar. Det är bättre att försöka än inget göra eller bara lägga locket på.

Bibelns tal om ångest sätter ibland fingret på problem vi kanske helst vill förbise. Synd betyder i sin grundmening att missa målet. Kung David skriver: ”Så länge jag teg försmäktade mina ben vid min ständiga klagan. Dag och natt låg din hand tung på mig, Då erkände jag min synd för dig. Jag sade: Jag vill bekänna mina brott för Herren. Och du förlät min synd och skuld. Därför ber dina trogna till dig i nödens tid. Du är min fristad, du bevarar mig för nöden, du låter jubel över räddningen ljuda omkring mig.”

Vi behöver inte skuldbelägga oss själva eller andra, men kunna samtala med någon, bekänna och få ta emot förlåtelse. Som kristna be tillsammans med den ångestdrabbade. Jesus är läkaren för både kropp och själ. Inte i motsättning till men i samverkan med sjukvården.

Per Danielsson

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar