Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Min kyrka, din kyrka

Veckans kommentar Publicerad: 2016-09-08 16:29

Det bryter och bänder i kristenheten. Kyrkor i de stora städerna växer medan församlingar på landet står still. Evangeliska Frikyrkan (EFK) gör vart femte år en gedigen undersökning som visar förändringarna svart på vitt. I rapporten ”Frikyrkokartan ritas om” i somras framgår att 336 frikyrkoförsamlingar lagts ner mellan 2011–2015. Samtidigt ökar antalet medlemmar totalt sett. Det är små församlingar som har svårt att fortsätta, men det vägs å andra sidan upp av fler och större församlingar i folkrikare delar av landet, särskilt i storstadsregionerna i Mälardalen, på västkusten och i Malmö. I korthet kan sägas att dagens unga vuxna flyttar till städerna och församlingarna där. Urbaniseringens kraft sveper också genom frikyrkan.

Den kyrka som kanske förkroppsligar utvecklingen tydligast är Hillsong i Stockholm. Med dunder och brak, hög volym och starka lampor har församlingen på tio år växt till nästan 2 500 gudstjänstfirande – varje söndag. Detta trots att Hillsong flyttar runt på privatteatrar. De har ingen fast lokal och bytte nu i veckan igen – för femte gången. Från Cirkus på Djurgården till Vasateatern vid Centralen.

Parallellt med denna utveckling syns Equmeniakyrkans tillbakagång. I Stockholm i vintras såldes till exempel St Pauls kyrka på Mariatorget när församlingen la ner. Hösten 2014 såldes Trefaldighetskyrkan. Den här utvecklingen, med en ung dynamisk rörelse, parallellt med en stagnerande äldre, sätter ljuset på vår samfundsstolthet och revirtänkandet inom kristenheten. För vad visar tydligare på den fragmentiserade kyrkan än när en församlingsrörelse ser sig tvungen att hyra dyra teater­lokaler samtidigt som en annan säljer av tomma kyrkofastigheter?

Jag förstår inte allt Hillsong gör, uppskattar varken musiken eller tilltalet. Men likväl kan jag helhjärtat välsigna det. Det finns bara en Jesus och Anden blåser vart den vill. Vem vore jag att ha synpunkter på det?

Är det möjligt att vi ödmjukar oss och vågar se varandra, som Peter Halldorf uttrycker det, som olika sidokapell i samma katedral? Kan vi välsigna varandra och se våra kyrkorum som tillhöriga alla? Kan det samfund som har en tom kyrka dela med sig, även om vi inte är eniga i synen på frälsning, försoning och församling? Och tänk, skulle det vara möjligt att Equmeniakyrkan efterskänker någon av sina många kyrkofastigheter till Hillsong? Sa någon equmenik?

Åke Hällzon


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Veckans kommentar

Det bästa vi vet är dialog med våra läsare
Kanon bra för kultur och människor
Församlingar kan inte ge vård – men vara barnens stöd
Han tonsatte vårt lands själ
Bristande demokrati gör mig orolig
Miljöpartiets kris speglar frikyrkans
Ring din riksdagsledamot!
Är risktagande del i en karismatisk personlighet?
När kylan slår till är mänsklig värme allt
Församlingarnas julkonserter för tron vidare


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies