"Att vara kristen är ingen vaccination mot ångest"
Veckans nummer Publicerad: 2016-08-25 15:34
– Jag skulle gärna vilja slå hål på myten att bara för att man är kristen måste allt vara perfekt, säger Josefin Lennartsson, pastor i Korskyrkan i Örebro. Hon lyfter ett ovanligt ämne i kristna sammanhang – ångest. Något som hon menar är fullt naturligt för alla människor.
Ett annorlunda inslag på årets Frizon – den kristna musikfestivalen på Torpområdet utanför Kumla – var det så kallade Egotältet. Där kunde besökarna lyssna på seminarier och intervjuer om ledarskap och personlig utveckling, där kunde de få själavård och stödsamtal eller bara hänga i olika soffgrupper utplacerade i gröngräset. En av dem som talade var Josefin Lennartsson, pastor i Korskyrkan i Örebro, som ansvarar för församlingens utåtriktade verksamhet med en vision om ”hälsa till ande, kropp och själ i gemenskap”.
Det är ovanligt att i kristna sammanhang tala om ångest?
– Tyvärr är det så. Men ångest är egentligen fullt naturligt och är en del i att vara människa. Att vara kristen är ingen vaccination som gör att man får ett helt perfekt liv och att allt är bra. Jag skulle gärna vilja slå hål på den myten att bara för att man är kristen är allt perfekt, säger Josefin Lennartsson.
– Jag vet att många utanför kyrkan kan tycka att det ser så ut. Det gör också att många har svårt att närma sig kyrkan och en kristen tro. Man upplever inte att man själv är så där perfekt och hel och därför tycker man inte att man passar in.
– Men samtidigt finns det en fin och naturlig del i att vara kristen, att vi är på en helanderesa som vi startar så fort vi möter Jesus. Så vi blir mer och mer hela när vi växer som kristna. En del av den helheten som människor ser är sann. Men det är inte sant att vi är hela per automatik för att vi fötts in i en kristen familj.
Led av ångest
Josefin Lennartsson berättar hur hon själv brottats med ångest under nästan hela sin uppväxt.
– Det var först som 23-åring som jag hittade huvudanledningen till varför jag led av en sådan ångest. Det var ett trauma som jag hade fått i fyra-, fem-årsåldern. Det var en av de stora orsakerna där jag fick en väldigt dålig självbild när det gällde känslan av värde och sådana saker. Det gjorde att jag tog till mig av olika lögner som man matas med i världen.
– Lögnerna mötte jag på alla möjliga sätt, bland vänner och i andra sammanhang. Under en period var jag också utfrusen både i kyrkan och i skolan och sådant skapade sår som också funnits med. En del av de här sakerna fungerar som självuppfyllande profetior. Man tänker att jag är en sådan som blir lämnad och så släpper man inte in människor. Så blir det en anledning till att man känner sig mer ensam än man egentligen behöver göra.
Läs mer i Hemmets Vän nr 34 – 2016
Tyck till om artikeln
Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.
Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!
|