Kaos följer HBTQ-rörelsens agenda

Pridefestivalen i Stockholm är över för detta år. Men på flera orter i landet hålls liknande arrangemang. Exempelvis i Örebro med start den 19 augusti. Budskapet som ropas ut är: ”Alla är lika mycket värda.” Man undrar, är inte detta självklart? Som kristen är ju detta en grundbult i evan­geliet. Gud bevisade ju sin kärlek för varje människa när Jesus Kristus dog på korset för våra synder.

Under Pride upphöjs och visas helt öppet på gatorna en livsstil som går tvärtemot skaparens ursprungstanke. Många av dessa scener skulle vanligtvis betraktas som förargelseväckande beteende. Alltså något som skulle kunna polisanmälas. Men under Pride verkar allt vara tillåtet.

Det som gör mig ledsen och beklämd är när politiker och partier sväljer Prides budskap med hull och hår och där massmedia går före som en bulldozer och bereder mark. Inget får sedan ifrågasättas och kritiseras. Är inte detta ett tecken i sig självt? I Sverige är vi ju mycket noga med yttrandefriheten i andra länder.

Priderörelsen har naturligtvis en mycket tydlig agenda som man behöver bli medveten om. Christian Valtersson, ordförande i Stockholm Pride skriver vad Pride egentligen handlar om i Aftonbladet: ”Pridefestivalens själva syfte är att människor ska känna sig trygga – i sin egen sexuella läggning och i sin egen könsidentitet.” Men det stannar inte där.

Han välkomnar sedan Ebba Busch Thors medverkan: ”Ebba Busch Thor har som partiledare för Kristdemokraterna personligen varit drivande för att ändra partiets politik när det kommer till både homoadoptioner, könsneutrala äktenskap och tvångssteriliseringar av transpersoner.”

Han skriver vidare: ”Men den som vill vara med och synas under vår regnbågsflagga måste också leverera det som verkligen betyder något – politik för HBTQ-personers rättigheter ...  att delta i Stockholm Pride ökar förväntningarna från HBTQ-communityt om att ta ännu fler.”

Frågan man ställer sig: Om Stockholm Pride själva bekräftar grunden för mycket av den kritik Ebba Busch Thor fått, är den då inte en aning befogad?

Många av KD:s kärnväljare känner sig nu mycket besvikna och vet inte hur man ska rösta i nästa val. Flera har begärt sitt utträde. Samtidigt finns det de som säger att man inte ska blanda ihop politik och religion. Det får mig att tänka på den intervju jag gjorde för några år sedan med Aasiya Nasir, kristen modig parlamentsledamot i Pakistan. Hon sa bland annat:

”Jag vet att det pågår en stor debatt utöver världen om att skilja mellan stat och religion. Men jag tror att tiden kommer när vi förstår att religion är något som måste få vara viktigt i ett land. Ett lands värderingar måste ju komma från någonstans. Jag gömmer mig aldrig och det är mitt löfte att vara ett vittne för honom. Visst är religion en personlig sak och jag vill inte pådyvla andra min tro. Men vi får inte blygas för vår kristna identitet! Om vi blygs kommer han att blygas inför oss på domens dag. Om vi fortsätter med vår strutsmentalitet kommer kristendomen att försvinna. Jag har ett rikt kristet arv som måste skyddas. Som kristen skäms jag inte för min identitet. När jag började engagera mig politiskt tänkte jag: Var har jag min identitet? Vilken är min bakgrund? Gud gav mig svaret: Jag är din identitet.” Så långt Aasiya Nasir.

En god etik och moral är viktig för ett samhälles överlevnad. Detta borde vara ett rimligt krav för politiska partier, allrahelst Kristdemokraterna. Äktenskap mellan man och kvinna är en grundbult i ett sådant samhälle. Totalt kaos följer HBTQ-rörelsens agenda. Ungefär som den mycket kaotiska trafiken i Pakistan där jag ofta befinner mig. ”Jag måste ju få köra som jag vill”, är inställningen hos många av trafikanterna.

Josef Sjöberg

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt