Svenska kyrkan i kris

Medlemstappet för Svenska kyrkan fortsätter. Under första halvåret 2016 tappade kyrkan dubbelt så många medlemmar som året innan. Värst var juni månad, då 13 000 medlemmar lämnade kyrkan, en siffra att jämföra med de 3 000 medlemmar som begärde utträde samma månad 2015.

Det mycket stora utträdet under juni månad tros ha med avslöjanden i Aftonbladet och Sveriges Radios Ekot om bland annat vidlyftig representation att göra. Det handlade om att kyrkopolitiker och anställda åkt på dyra utlandsresor, ätit och druckit exklusivt, på medlemmarnas bekostnad.

Först av allt måste det konstateras att krisen är djup. Medlems­tappet i juni motsvarar hela Svenska alliansmissionen eller 40 procent av Evangeliska Frikyrkans medlemmar.

Nu säger inte siffror allt – och en matrikel är många gånger en ganska skral beskrivning av verkligheten. Så är det förvisso. Men det går inte att komma ifrån – hade något annat samfund i Sverige förlorat lika många medlemmar på en månad hade det varit krigsrubriker och krismöten, det hade sammankallats kriskommissioner och tillsatts utredningar i mängd, det hade kallats till gudstjänst, reflektion och bön.

Svenska kyrkan är givetvis inte nöjd med utvecklingen, men någon större krismedvetenhet förefaller inte föreligga.

Vilken roll ska Svenska kyrkan ha i det svenska samhället fram­över?

Uppenbarligen har samfundets ledning svårt att hitta en rimlig linje. Och viljorna inom denna stora organisation spretar uppenbarligen åt olika håll. Från deltagande i Pridefestivalen till konservativa OAS-rörelsen. Från beröringsskräck med de politiska partier som vill ha skolavslutningar i Svenska kyrkan till röster som menar att Svenska kyrkan måste tydligt ta ställning för de kristna minoriteter som förföljs och trakasseras i Mellan­östern och på flyktingförläggningar i Sverige.

Hur ser då vägen framåt ut för Svenska kyrkan? Det är givetvis något för samfundets ledning att utveckla. Här följer dock fem tankar, som inspiration, i den processen:

För det första: Svenska kyrkan ska gärna föra dialog med andra religioner och organisationer – men utifrån en tydlig Lutherskt-kristen bekännelse. Tydligheten saknas idag.

För det andra: Ta till vara kyrkans öppna förskoleverksamhet! Här har Svenska kyrkan en fantastisk kontaktyta med samhället.

För det tredje: Utveckla konfirmationsverksamheten – bli den organisation som framför andra diskuterar och förmedlar värderingar till generation efter generation av svenska tonåringar.

För det fjärde: Förnya Lutherhjälpen, svenska folket visar år efter år stor vilja att skänka pengar till välgörenhet. Här kan mer göras.

För det femte: Förstärk det diakonala arbetet – Frälsningsarméns stora förtroende i samhället är baserat just på dess diakonala arbete. Och behoven i Sverige börjar nu bli större än på länge.

Hemmets Vän 11 augusti 2016

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare