Konsten att kunna förlåta

Det drabbar oss alla, känslan av att bli lurad, tomheten av att bli sviken och tårarna när ens vän bedrar en. Faktum är att det är oundvikligt, det kommer att slå på oss alla, olika hårt och vid olika tidpunkter. Vi kommer sedan att passera det där vägskälet, där man har två val. Utkräva hämnd eller vända andra kinden till och gå igenom ett stadium av att börja förlåta.

Jag har en vän som heter Sapana som kommer från en by i västra Nepal. Hon föddes i en extremt fattig familj och tvingades jobba nästan dygnet runt. En dag kom hennes kusin till byn. Hon lurade Sapana att följa med henne på ett sjukhusbesök, kusinen betalade hennes mamma en peng och när bilen stannade och Sapana gick ut, visade det sig att hon blivit såld till en bordell i norra Indien.

Väl där blev hon under fyra år våldtagen och misshandlad tusentals gånger, men på ett helt övernaturligt sätt lyckades hon fly. Hon kom tillbaka till sin hemby, men till hennes förtvivlan blev hon där totalt utfryst. Hon sågs som en bordellflicka, och kulturen skapade därmed ett förakt mot henne. Ingen ville vare sig se eller prata med henne. Hon ville ta sitt liv, men i sista stund fick vi kontakt med henne, och hon bestämde sig för att ge livet en sista chans och komma till våra hem.

Jag minns när hon just hade kommit. Mot mig var hon vänlig, men inuti henne brann det. Där hatade hon allt och alla. Hon bråkade konstant och fick ut sin ilska genom att försöka slå med knivar mot personalen. Vid ett tillfälle, när de andra flickorna ville ha lite mysigt med tända ljus, ja då var hon var nära att tända eld på hela huset. Hon var helt galen, full av mörker.

Men sedan fick Sapana höra, att för att kunna gå vidare och finna ett välmående, så är nyckeln att börja förlåta. Jag kan tänka mig hennes reaktion, när hon hörde de orden. Men hur galet det än lät, och trots alla tusentals män som gjort henne illa, så började hon steg för steg att ta in och praktisera detta. Det tog månader och det kom bakslag, men för varje dag som gick, togs små steg framåt. Nästan två år senare blev de här små stegen så stora att hennes börda lättats tillräckligt mycket för att det omöjliga skulle ske.

Sapana hade träffat en kille. De började med några små blyga sms till varandra. Men sms-en blev till samtal, och samtalen ledde till att de började träffas och fatta tycke för varandra. Bakslagen fanns och finns där än idag, men hennes val att förlåta hade gjort henne fri.

För bara en kort tid därefter stod hon framför ett altare i Nepal, tillsammans med sitt livs kärlek, och lovade trohet till honom. Hela lokalen var fylld av tårar, och för att verkligen visa styrkan i förlåtelsen, så hade Sapana bjudit in kusinen som hade sålt henne åtta år tidigare. Den här flickan valde förlåtelsens väg. En väg som tar oss bort från ilska och smärta.

Förlåtelse är en gåva vi ger oss själva. Vi minskar inte för-övarens ansvar och inte heller rättfärdigar vi något, som någon gjorde fel. Men vi lösgör oss själva från den negativa upplevelsen. Om vi vägrar förlåta, skadar vi oss själva. De murar vi bygger upp utestänger kärlek och sinnesfrid, och kastar djupa skuggor över livets ljusare sidor.

Sapana lärde mig att förlåta, och jag är evigt tacksam för att hon, med sitt beslut, påverkat hela mitt liv.

Kan hon, då kan vi.

Jonatan Alfven, Love Nepal

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt