Sverige kristet igen?

När samhället står i brand roar sig svenskarna med att leta Pokémonfigurer i sina mobiler. Antingen har alla drabbats av en kollektiv galenskap i värmen eller så är detta en desperat flykt från tankar på en framtid som ter sig allt mer oroande. De skinande ljus på ljusstaken och det salt i förruttnelsen som skulle vara de kristnas unika bidrag i världen för att skänka hopp och mening för desillusionerade och rädda människor har ömkligen dött.

Utan att vara fackteolog har jag ofta funderat över hur Bibelns ord om ”tillkomme ditt rike i himlen, så ock på jorden” liksom ”Gå ut och gör alla folk till lärjungar” skall tolkas. Dessa ord är uppmaningar till oss kristna att förhindra att mörker och hopplöshet dominerar allt fler människors tillvaro. Men hur skall detta gå till?

I närmare tusen år hade vi en svensk folkkyrka, där Martin Luthers Lilla Katekes blev en av de viktigaste läroböckerna i skolan. Det var tack vare denna katekes som svenskarna tidigt kom att bli världens mest läskunniga folk redan på 1500-talet. Något att tänka på i dag när vi möter hundratusentals invandrare från kulturer där majoriteten är analfabeter. Läskunnigheten och Bibeln tryckt på svenska var några viktiga grundplattor till det demokratiska statsskick vi utvecklade.

Parallellt med dessa framsteg tog kyrkan initiativ till att starta boenden för gamla och fattiga, Även sjukhus byggdes i en tradition allt sedan de av Gustav Vasa stängda klostren var både hälsocenter och utvecklare av det svenska jordbruket. Katekesen som i sin tur utgick från Mose tio budord blev den värdegrund som det svenska samhället byggdes på. I dag finns det tyvärr inte ett enda statsråd som vågar citera ett budord eller ens låtsas om att vårt samhälle bygger på kristen grund. För att försöka skapa respekt för våra svenska lagar excellerar man i stället i ordkaskader utan substans, blundar och förnekar överträdelser eller bjuder på kaffe och varm korv i stenregnet lagens väktare möts av. I värsta fall låter generaldirektören för polisväsendet dela ut armband till misstänkta förövare av våldtäkter. Birger jarl med sina fridslagar för kvinnor skrivna redan på 1300-talet skulle förmodligen gråtit om han sett hur Sverige hade återfallit i mörker 700 år efter hans regeringstid.

Under 1800-talets senare del och fram till mitten av 1900-talet präglades stora delar av vårt land av folkrörelser. Väckelserörelsen fick männi-skor att förstå att de hade ett eget ansvar för sina liv, men att det också fanns en Gud som kunde ”leda dem på rätta vägar”. Från att ha varit ett av världens fattigaste länder kom Sverige att bli ett av världens rikaste med en fredsperiod på mer än 200 år. Väckelsefolket flyttade in i städerna där man byggde nya och större kyrkor. Men långt in på 1970-talet kom väckelsens arv att leva vidare i synen på människors tillit för varandra och förtroende för samhället där man tog på sig viktiga uppdrag. Även i dag kännetecknas kristna konferenser och ungdomsfestivaler av att ingen polisbevakning behövs, ett faktum som naturligtvis ingen ledande politiker vågar uppmärksamma.

Nu har vi ett samhälle som varken regering eller opposition tycks vilja regera. Svenska kyrkan har fångats i ett vänsterläge där alla realiteter mörkas och religionssynkretismen blir dagens evangelium. Hur länge korset skall få finnas kvar i vår flagga är nu bara en tidsfråga. Frikyrkan åldras och tappar medlemmar medan nya församlingar bildas i storstäderna. Dessutom ibland med ett tvivelaktigt budskap. Frågan som jag ställer är mer aktuell än någonsin. Hur skall vi göra Sverige till ett kristet land igen?

Bert Stålhammar

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt