Inte min tunnel!

Helhetsbedömning är inte lätt. Betydligt lättare med tunnelseende! Det är ofta uppenbart när människor har för mycket mediciner, därför att olika läkare bara ser på enskilda symtom och inte på helheten, att en patient totalt sett har för mycket mediciner. Eller när heroiska insatser görs för att försöka rädda en människas liv, så vägs inte den insatsen mot livräddarens behov i stort. Polisen kan dela ut tapperhetsmedaljer, men är det en ensamkommande flyktingpojke som med livet som insats försökt avvärja dråp, spelar det ingen roll. Finns inte tillräckliga skäl till uppehållstillstånd så kan man utvisas. Listan kunde göras längre över stuprörssamhället. Fråga någon annan, det här är inte mitt bord!

Det är något som gått sönder brukar det ibland heta i politiken, när man inte vill se hur människor drabbas av för stora hål i det sociala skyddsnätet eller när omsorgen gått hem för att arbetsdagen nått klockan 17.

Nyligen kunde vi läsa i kvällstidningen GT om hur en ensamkommande flyktingpojke försökte rädda livet på en av personalen, 22-åriga Alexandra Mezher, som blev attackerad med en kniv på ett HVB-hem i Mölndal i januari i år. En av de andra ensamkommande pojkarna på boendet grep in och hade också kunnat dödas, om inte gärningsmannens kniv träffat hans bälte. Andra boende försökte övermanna den för dråp misstänkte ynglingen. Den somaliske ensamkommande flyktingpojken som Migrationsverket nu vill utvisa var först på plats, men han lyckades inte rädda den våldsutsatta personalens liv. Det var enligt uppgift blod runt om i rummet där attacken mot den 22-åriga personalen inträffade.

Hade denna händelse gällt en svensk person, som ingripit hade det mycket väl kunnat bli en tapperhetsmedalj, vilket bland annat polisen i Västra Götaland utdelar till heroiska insatser i samhället.

Men i detta fallet vill Migrationsverket utvisa flyktingpojken, som man ifrågasätter åldern på. Hans ansökan om uppehållstillstånd avslogs av Migrationsverket, men han var viktig för mordutredningen och därför uppsköt Migrationsverket verkställandet av utvisningen. När rättegången är klar behövs hans vittnesmål inte längre. Då kan han mycket väl utvisas!

Visst ska väl var sak bedömas för sig. Men nog blir det närmast makabert att en flykting som visar sådant mod att han genom att sätta sitt eget liv på spel försökte rädda en annans liv, ska utvisas tillbaka till Somalia. Ingenting tycks kunna uppväga ett utvisningsbeslut. Dessutom tvekar Migrationsverket att den utvisningshotade pojken verkligen är 16 år. Är han 18 år är han inte ensamkommande flyktingbarn utan vuxen och då hamnar han i en annan ”bedömningstunnel”.

Barmhärtighet mot människor i nöd har vi knappast för mycket av och visst kan det vara svårt när vi fick ett sådant stort antal flyktingar i höstas. Men man får innerligt hoppas att bedömningen av flyktingskäl för att få chansen att stanna i Sverige  inte står i proportion till hur många flyktingar vi prövar asylskälen för.

Visst är det alltid lättare att sitta på avstånd och tycka och inte vid Migrationsverkets tjänstemäns skrivbord, när asylskälen ska prövas. Och ändå måste väl också i ett land som Sverige inte byråkratin ha gått så långt, att det inte finns någon plats för barmhärtighet, när någon bevisligen besitter djärvhet och medmänsklig empati nog att rädda liv på en medmänniska. Fast det var väl som sagt en annan tunnel?

Hemmets Vän 28 juli 2016

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare