I framtiden är det mer som förr

Det är midsommarvecka och än en gång ordnas konferenser i hallar, tält och lador. Till Torp, Nyhem och Hönö strömmar tiotusentals människor och för varje år växer konferenserna i omfattning, seminarieutbud och antal deltagare. Trots det – eller är det kanske tack vare? – har väldigt lite förändrats genom åren. Att komma samman, samtala, fira gudstjänst och be är och förblir den starka samlande kraften. Visst är inramningen ny, tekniken har gjort sitt till upplevelsen och nya dragplåster som Carola ger konserter, men ändå är grunden densamma som alltid: Möten med Gud och möten med människor, en vecka av fördjupning i klassisk och förväntad form.

För mig blir konferensveckorna under sommarhalvåret en återkommande påminnelse om att kyrkan inte behöver vara räddhågsen för samtidens krav på henne. När vi möts på konferens och stavar på samma bibelställen, sjunger samma sångtexter, upptäcker än en gång att samma böner vi bett så många gånger förut håller att slita på lite till, då behöver vi kanske inte vara ängsliga? Vi måste inte prestera en förändring – Anden verkar och ger växt genom de verktyg vi redan har: Gudstjänsten, Ordet och bönen. Jag är övertygad om att den kristna församlingen har framtiden för sig, bara vi inte blir för utslätade i önskan att vara till lags. Är det något vi behöver är det snarare mer av ett klassiskt konferensupplägg, det vill säga mer av det som varit, mer tydlighet, mer frimodighet. Vi måste inte, och ska inte, återuppfinna oss själva. Frikyrkan har visserligen en relativt kort historia, men Guds horisont är långt längre än så. Låt oss påminna varandra om vikten av att vårda det vi fått.

• Håll därför fast vid gudstjänstens och Bibelns språk, ge inte efter för högröstade inkluderingsivrare. Det är inte min lättkränkthet som står i centrum i kyrkan och ”Gud är min guide” är inte samma sak som ”Herren är min herde”. Den som blir kristen föds på nytt, säger Jesus, och precis som barnet måste den kristna människan lära sig tala. Den som inte tidigare använt ord som nåd, synd, frälsning och försoning måste lära sig ordens innebörd.

• Sälj inte innerstadskyrkorna när våra mellanstora städer förtätas inifrån. Renovera dem och starta om. Gud bor inte i byggnader, men symbolvärdet i dem är långt större än eventuella brister i tillgänglighet och lokalyta. Runt våra församlingar bor idag tusentals fler än vad som var fallet när de byggdes.

• Och när vi lämnar konferensveckan om några dar, minns då att Gud verkar genom de enkla människornas enträgna bön och arbete i en lokal gemenskap. Varje församling har en gång startat för att två eller tre samlades i Jesu namn. Guds bärande idé om framtiden består. Någon annan till buds stående missionsorganisation än församlingen finns inte.

Åke Hällzon

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar