Våga bli berikad

En ny kulturkrock har uppstått mellan en muslimsk man och en kvinna. En muslimsk gränskontrollant vid Öresundsförbindelsen vägrade hälsa i hand på en flyktingkvinna. Soheila Fors, grundare av föreningen Khatoon i Karlskoga, som bland annat möter flyktingkvinnor på ett tehus, har som tidigare muslim från Iran kunskap kring dessa frågor.  Hon menar att det är främst mer militanta, djupt religiösa muslimska män som vägrar ta en kvinna i hand.

Vi lever i ett mångkulturellt samhälle i Sverige. Därför behöver vi försöka förstå olika människors kultur och erfarenheter men samtidigt inte stoppa vår svenska kultur i byrålådan. Lika stolta och uppskattande för sin egen kultur som många invandrare är, lika uppskattande för vår svenska kultur borde vi vara. Inte ber norska medborgare om ursäkt för sin glädje och sitt firande den 17 maj? Inte heller amerikaner den fjärde juli.

Samtidigt som vi fått många kulturers invandrare i Sverige måste också invandraren förstå att de inte alltid har tolkningsföreträde och först och främst ska betona sin egen kultur.

Men när en muslimsk man vägrar hälsa i hand på en kvinna är det inte enbart en kulturfråga. Det finns hos dem som tillhör mer fundamentalistisk muslimsk tro ett synsätt att alla andra kulturer är underlägsna och ska stå tillbaka för deras kultur. IS är ju typexemplet där man har som mål att införa sharialagar och kalifat, en islamsk stat med rötter tillbaka till profeten Muhammed.

IS har knappast någon förhandlingsvilja, någon vilja att förstå en annan kultur och andra nationers tänkande.

Alla muslimer är inte militanta eller extremreligiösa. Många har en mera moderat inställning och har sökt sig bort från förtryck och diktatur till frihet och trygghet. De har ofta  en villighet att lära känna den svenska kulturen, språket, sedvänjorna. Då behöver det också från svenskars sida finnas en villighet att lyssna, skapa relationer och vänskap. I det mötet kan något gott byggas där man inte ger upp allt sitt eget men samtidigt är öppen för att försöka lära känna, förstå och ta till sig den svenska kulturen. Då kan något gott byggas. Då kan samförstånd uppstå och alla parter berikas.

Men om vi ser en annan människas kultur som ett hot, därför att vi inte förstår? Om vi inte är villiga att lyssna, sträcka ut handen, lära något nytt. Då frodas fördomar och låsningar uppstår.

Visst bör vi samtala därhemma hur vi ser på invandrare, flyktingar, andra kulturer, andra religioner. Men med ett öppet hjärta, med  intresse av att lära och försöka förstå.

Är jag trygg i min egen kultur, i min egen religiösa övertygelse, då behöver varken rädsla eller fördomar styra. Men visst krävs ett visst mått av mod och öppenhet för förändring, om broar ska byggas till dem som inte tänker och lever som jag. Framförallt behöver jag inte ge upp min egen kultur.  

Det där med att hälsa det har olika kulturell bakgrund. I vissa kulturer kysser man på kind när man hälsar. I andra kysser man på mun. Visst kan vi svenskar känna en viss tveksamhet. Men att hälsa i hand borde inte vara så omstörtande? Om jag som man inte ens kan möta en kvinnas blick eller ta henne i hand, då blir det svårt att fungera i ett modernt samhälle.

Hemmets Vän 16 juni 2016

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare