Roger upplevde friheten i fängelset

I tv-serien Min Livstid, som nyligen sänts i SVT, har flera kvinnor och män berättat om sina erfarenheter från ett liv i brottslighet, deras olika straff och hur deras väg ser ut efter kriminaliteten. En av dessa är Roger Karlsson och Hemmets Vän har mött honom i en intervju om hans liv och framför allt om hans radikala möte med Jesus Kristus, som han kallar sin Damaskusupplevelse.

– Jag är född i Bromölla och jag hade ett gott hem och ordnade förhållanden då jag växte upp. Jag gick i söndagsskolan och hade en barnatro på Gud tills jag var ungefär fem år. Sedan bleknade det bort och mina föräldrar hade inget kyrkligt intresse alls. Jag blev tidigt politiskt engagerad istället för att söka mig till kyrkan, berättar Roger.

– Efter skolan fick jag olika jobb och hamnade som journalist, och kulturredaktör, på tidningen Proletären. Det är en politisk nyhetstidning som ges ut av Kommunistiska Partiet, tidigare KPML(r), det parti jag då sympatiserade med och var ansluten till. Där jobbade jag i fyra år. I den miljö jag då var i fanns inget utrymme för gudstro och kyrkan, tvärtom, där fanns en uttalad och stark fientlighet mot all form av religiös tro.

Livskris

– I trettioårsåldern hamnade jag i en stor livskris, som fick allvarliga konsekvenser, fortsätter Roger.

– Min sambo blev sjuk, hon drabbades av en hjärntumör som senare tog hennes liv. Jag tappade tron på allt, framför allt på samhället, som hon inte fick hjälp ifrån så som jag hade velat. Detta samtidigt som jag själv drabbades av en utmattningsdepression och blev sjukskriven på grund av allt sammantaget i 1,5 år. Jag tappade kontakten med mitt gamla liv under sjukdomen, blev isolerad och bitter och mörkret tog över. 

– Sedan många år hade jag ett stort träningsintresse och jag kände till de dopningspreparat, som  ofta används i muskelbyggarkretsar. Jag kände brukarna, jag kände säljarna och jag hade tappat mitt moraliska fotfäste.

– Jag började då köpa och sälja sådana preparat via internet och detta ökade lavinartat och blev till slut en omfattande affärsrörelse med förgreningar i flera länder. Omsättningen av affärerna ökade undan för undan och snart var jag en av tre ledare i ett stort internationellt nätverk med olika typer av droger. Vi styrde hela verksamheten från utlandet och hade ett 30-tal anställda. Detta höll på i tio år och jag anser att detta var tio år av ett totalt moraliskt förfall. Under dessa år lyckades vi hålla oss undan polisen och verksamheten blomstrade. Jag mådde dåligt under den tiden, men hade inga planer på att avveckla verksamheten. Det blev som ett gift, ett beroende, jag var en del av ondskan och den höll min tanke fången.

– Under hela denna tid tänkte jag inte på Gud, tvärtom fortsatte jag min personliga kamp mot gudstron och kristna och tog varje tillfälle att kritisera och håna troende människor. Det hände att jag läste Bibeln, men bara för att få argument för att visa hur dumt det var att tro på Gud och hur kristna människor var lurade, att deras tro inte gick ihop logiskt.  Min dåvarande hustru, som var ortodox kristen, fick också mycket hån från min sida. Jag var ändå en sökare och ofta besökte jag buddhistiska tempel i Asien. Jag fann en frid där, en helhet och en mening. Idag förstår jag att vad mitt innersta verkligen sökte och längtade efter var Gud, jag sökte honom ytligt och omedvetet, men det fanns en längtan efter helighet mitt i mitt förfall.

– En tidig morgon i maj 2012 slogs plötsligt alla lägenhetens fönster in samtidigt innan distraktionsgranater kastades in. Genom fönstren vällde en massa svartklädda människor med dragna vapen och svarta huvor in. Jag var först helt säker på att det var ett konkurrerande gäng, som skulle döda mig, men det visade sig vara polisen.

– Nu hamnade jag i en häktescell, där jag var fullkomligt ensam förutom häktespersonalen. Jag fick inte ta emot besök och förhördes ofta om min kriminella verksamhet. Jag var noga med att inte skvallra på andra och avslöjade så lite som möjligt om det arbete jag hållit på med i tio år.

– Jag var i häktet ett år och sju månader och använde tiden till att läsa. Jag läste inga kristna böcker, men allt annat och jag läste alla vakna timmar på dygnet.

Läs mer i Hemmets Vän nr 19 – 2016

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer