Att växa tillsammans i kärlek

Livet i Kristus är oerhört rikt och mångsidigt! Ändå är det en helhet just därför att det handlar om ett förhållande till en person. Gud har gett oss Jesus Kristus och allt med honom. Något annat har Gud inte att ge.

Men det som kan skapa problem för oss i den kristna gemenskapen är att vi tillägnar oss innehållet i det nya livet genom en ständig följd av nya upptäckter och troserfarenheter, allteftersom vi lär känna Kristus mer och mer genom att leva tillsammans med honom.

Det som vägleder vår längtan när vi ”far efter att vinna Kristus” – det vill säga att lära känna Kristus genom en levande beröring av hans Ande, är alla de löften som Gud har gett oss.  De har alla fått sitt ”ja” i Kristus, och Gud är också villig att låta oss få uppleva deras uppfyllelse –  sitt ”amen”.

Alla Guds löften är som en ”bouppteckning”. De sammanfattar innehållet i det arv som utfallit på grund av Jesu fullbordade verk. Vi är ju Guds arvingar och Kristi medarvingar. Även om mycket av arvet är förvarat åt oss i himmelen, finns det massor av löften, som bara kan ha sin tillämpning under vårt liv på jorden.  Genom den helige Ande är allt detta tillgängligt för oss. En del är ivrigare än andra att ta dessa löften till sig. Somliga tror sig om att kunna ta ut mer än vad som är möjligt i den här tidsåldern. Men för de flesta av oss är det nog så att vi tar ut för lite.

”Av hans fullhet har vi alla fått, nåd utöver nåd.”

Så långt är allt gott och väl och vi nickar instämmande till allt vad Guds ord säger att vi är och har i Kristus. Så länge det rör sig om en läromässig beskrivning känner vi oss alla lika rika och välsignade!

Men när vår gemenskap med Kristus steg för steg får ett allt rikare innehåll i enlighet med Guds löften, händer det saker i vårt liv och då kan det se ut som om den ene har mer än den andre. Det får ofta till följd att vi börjar jämföra oss med varandra på ett olyckligt sätt. Om vi då inte lever i kärlek till varandra får vi problem.

Det här har en särskild aktualitet i perioder av väckelse och förnyelse bland Guds folk.

Vi måste förstå att livet i den kristna gemenskapen får en spännvidd, just därför att det är fråga om ett liv i utveckling. Det gäller både den individuella tillväxten i Kristus och församlingskroppen som helhet.

Våra svårigheter att hålla samman gemenskapen i denna livsprocess beror på att vi alltför mycket bygger vårt förhållande till varandra på att vi inte förändras och att vi har en likartad förståelse av det andliga livets yttringar. Så snart någon får ett ”nytt ljus” över Guds ord eller någon vittnar om nya troserfarenheter med Herren, uppstår en osäkerhet som fienden lätt utnyttjar för att skilja oss åt.

”Det har jag inte sett”, ”Sådana andliga erfarenheter har inte jag”, ”Jag hör inte  Herrens röst”,  ”Dopet i den helige Ande har vi inte förstått  på  det sättet tidigare”, Är jag inte bra nog som kristen?”

Om de här reaktionerna får makt över våra hjärtan och tankar då är vi snart inne i den kris Paulus beskriver i 1 Kor 12:14-21. ”Om foten säger: Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen, så hör den likafullt till kroppen. Om örat säger: Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen.”

Den som tänker så, känner sig utanför och låter mindervärdeskänslor prägla förhållandet till de andra ”lemmarna”, vilket lätt väcker skuld och förlägenhet hos den som faktiskt är ”hand” eller ”öga” i det exempel Paulus tar upp. Men jämförelsen kan också utfalla på det sättet att någon tycker sig vara förmer än någon annan och därför stöter andra ifrån sig.  – ”Du hör inte till mig och jag behöver dig inte!” – Men  ”Ögat  kan  inte  säga till handen: Jag behöver dig inte,  och inte heller huvudet till fötterna: Jag behöver er inte.”  

Endast kärleken håller allting samman i en fullkomlig enhet. I kärleken upplever vi en delaktighet, som gör att alla delarna  av  kroppen visar varandra samma omsorg. ”Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig alla de andra.”

I kärlekens namn måste vi ta konsekvensen av detta och bekänna oss till varandra. Då öppnar sig hela rikedomen i Guds rike för oss: ”Allt är ju ert. Det må vara Paulus eller Apollos eller Kefas eller hela världen, det må gälla liv eller död, den dag som är eller den som kommer – alltsammans hör er till. Men ni hör Kristus till, och Kristus hör Gud till.” l Kor 3:21-23.                                                                                                     Sven Nilsson

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt