Oro inför judiska påsken - bussbomb exploderar
Veckans nummer Publicerad: 2016-04-21 15:31
Jerusalem, Hemmets Vän
Kontrasterna är påtagliga mellan ett grådisigt Stockholm och ett solflödande Jerusalem med denna vecka när judiska medborgare förbereder att fira Passover, minnet av det judiska folkets uttåg ur Egypten för 3 400 år sedan. Fredagskvällen är sedermåltid, där allt ska vara minutiöst städat och inget osyrat bröd får finnas i ett judiskt hem. På gatorna i Jerusalem överväldigas man av köpenskapen, blandningen av människor, unga och gamla, ultraortodoxa judar som varhelst i västvärlden i full kontakt med sina mobiltelefoner. Och mitt i detta slår en bussbombare till, som inte hänt på tio år i Jerusalem och skadar 21 personer och luften fylls av sirener från ambulanser, polis- och brandfordon.
På vägen till två veckor i Israel läser jag boken ”The spirit of Cities”( Städernas själsliv”) av Daniel Bell och Avner de Shalit. Kapitlet om Jerusalem beskriver den påtagliga skillnaden mellan 3 000-åriga Jerusalem med sin smältdegeln av religionsuttryck, kultur, historia, rika och fattiga och Tel Aviv bara 100 år gammal och högteknologiskt affärscentrum.
Inte som andra städer
Det finns något påtagligt, märkligt som skiljer Jerusalem från andra huvudstäder i världen. Det är båda den imponerande historien, skärningspunkten mellan tre religioner, judendom, kristendom och islam, den moderna kampen när staten Israel grundades 1948 och ända sedan dess de ständiga hoten mot Jerusalem och staten Israel från dess arabiska grannländer. Och den växande antisemitismen runt om i världen som vi trodde vi lämnat bakom oss efter Hitlers utrotningsförsök av alla judar.
Hösten 2015 blev hoten så påtagliga genom alla palestinska terrordåd med knivattacker på Jerusalems gator. Och på måndagskvällen igen med bussbomben. Men samtidigt öppenheten i Jerusalem och landet i stort, vänligheten, villigheten att berätta och vägleda besökaren i stadens och landets unika historia och kultur.
För tolv år sedan hade jag just kommit till Jerusalem samma dag en bussbomb dödade ett antal judiska skolpojkar. Demonstrationerna, bönerna, blommorna och banderollerna speglade smärtan, rädslan, vreden, ropen till Gud om beskydd och barmhärtighet. Och nu finns oron där igen att det kanske inte är slut med bomberna ombord på bussar.
Läs mer i Hemmets Vän nr 16 – 2016
Tyck till om artikeln
Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.
Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!
|