Politisk och moralisk kris

I dagarna har en global finansskandal rullats upp av gigantisk omfattning. Det handlar om avslöjandet av de så kallade Panamapappren. För något år sedan fick den tyska tidningen Süddeutsche Zeitung sekretessbelagda dokument om hemliga affärer som rör 214 000 företag under en tidsperiod av 40 år. Under året som gått sedan dess har 400 journalister från ett antal medier i olika länder gemensamt arbetat igenom materialet och därefter har publiceringen nu inletts på ett koordinerat sätt runt om i världen. Detta har redan kallats för världens största avslöjande.

Det handlar om avancerad skatteplanering, om att gömma pengar utomlands för att undgå beskattning. Och de berörda personerna är inte vilka som helst utan en blandning av toppolitiker, idrottsmän, kändisar och kriminella. Den gemensamma nämnaren för avslöjandet är avancerad skatteplanering via en specifik advokatfirma i Panama.

Namn som i dagarna har nämnts i samband med avslöjandena är Sydafrikas president Zuma, Islands statsminister Sigmandur David Gunnlaugsson, Ukrainas president Petro Porosjenko, Brasiliens tidigare president ”Lula” da Silva, Argentinas president Mauricio Macri, personer från kretsen kring Rysslands president Vladimir Putin, fotbollsspelaren Messi och skådespelaren Jackie Chan. Bara för att nämna några.

Det finns även kopplingar till Sverige. Bankerna Swedbank, Handelsbanken och Carnegie omnämns vid ett fåtal tillfällen. Men tidigare statligt ägda banken Nordea omnämns 11 000 gånger i materialet. Banken avvisar anklagelserna mot att Nordea International Private Banking i Luxemburg erbjudit så kallade offshorestrukturer i syfte att komma undan skatt. Banken hänvisar till att den sedan 2009 haft rutiner som är proaktiva utöver de lagstadgade kraven, för att se till att alla kunders kontoinnehav och konto­intäkter rapporteras till skattemyndigheter på ett korrekt sätt. Detta uttalande imponerar föga på statsminister Löfven, som till TT sagt att det är ”skamligt att de har varit inblandade i det här. Nu säger de att de har dragit sig ur det här. Jag hoppas det” samt att de är på ”skämslistan”.

Att politiska ledare och publika personer från ett stort antal länder ägnat sig åt att smita från beskattning är både en politisk och en moralisk kris.

Den politiska krisen som följer är lätt att se. Redan idag ställs krav på att Islands statsminister avgår. Det spekuleras även om att Brasiliens president kan dras med i fallet. Fler lär följa.

Politik bygger på förtroende. Utan förtroende faller också grunden för politiker att leda.

Men den moraliska krisen, de mer långtgående effekterna är värre. Risken är att skattemoralen skadas och korruption ökar.

Samtidigt kan just detta fall faktiskt bidra till det motsatta. Att inte ens några av världens tyngsta ledare klarar sig undan kan göra att människor avstår från liknande försök i framtiden.

Hemmets Vän 7 april 2016

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare