"Jag vill skapa förståelse mellan olika kulturer"

Charbel Gabro, 33, från Norrköping föreläser om integration och kulturmöten men engagerar sig också för nyanlända – bland annat genom resor till grekiska Lesbos. Han vet hur det är att möta en ny kultur i ett främmande Sverige.    

– Jag vill skapa förståelse mellan olika människor, förklarar han.

Charbel Gabro och hans familj kommer från en liten by i nordöstra Syrien som heter al-Malikiyah. Han berättar att kriget ännu inte nått dit. Men byn ligger nära staden al-Qamishli där självmordsbombare slog till i februari. Här bor många kurder men också syrianer som Charbel och hans familj. Själv är han dock uppvuxen i Sverige.

– Min mamma fick en stroke när jag var tre år gammal. Det gjorde att vi sökte oss till Sverige 1986 för att mamma skulle få läkarhjälp och bli frisk. Det blev hon inte men tack vare svensk medicin är hon ändå i livet trots den svåra sjukdomen. Hon är förlamad i hela sin vänstra sida och haltar. Jag pratar alltid om mammas sjukdom, den har berört oss mycket. Och den har lärt oss mycket, fortsätter Charbel Gabro.

Föddes i Syrien

Han beskriver hur han brukar börja sina föreläsningar med att tala om Syrien som det land där han föddes och Sverige som det land han växte upp i.

– Men mitt hemland? Var var det? I flygplanet mellan länderna? Det var så jag kände det. Att växa upp i ett typiskt invandrarområde med stor familj, med en mamma som är sjuk, där allt är främmande omkring oss och de ekonomiska förutsättningarna dåliga – det var tufft. Det var tungt. Samtidigt tänker man inte riktigt så när man är mitt uppe i det. Man får det liv man får och antingen klarar man av det eller också gör man det inte. Jag hade inte alla förutsättningar och allt stöd, mamma och pappa hade ju sitt trauma som de var tvingade att ta itu med.

Sju barn i familjen

– Vi är sju barn i familjen, fem systrar och jag och min bror. I början var det jag, min storebror och en av mina systrar som kom med mamma till Sverige. Efter ett år kom mina andra syskon och pappa. Vi delades upp i två omgångar. Alla vet hur viktig familjekontakten är för barn, framförallt till mamma och pappa. Den fanns helt enkelt inte. Men det handlade inte om att de inte älskade oss utan det funkade inte. Det gick inte. Det har etsat sig fast, det har påverkat oss och framförallt mig i tonåren då jag var identitetslös. Jag visste inte hur jag skulle bete mig eller vem jag var. Jag levde olika liv. Ett liv hemma, då jag var den snälla, söta, gulliga pojken hos mamma och pappa. Men så fort dörren stängdes blev jag ett svin och tog ut alla mina aggressioner på andra.

Läs mer i Hemmets Vän nr 14 – 2016

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer