"Sverige måste hålla fast sina grundvärderingar"

Som tioåring lämnade Sonja Kurt tillsammans med sin familj ett ekonomiskt tryggt liv i sydöstra Turkiet. Med sina föräldrar kom hon till Sverige, där systern skulle genomgå en stor och riskfylld hjärtoperation.

– Vi skulle bara stanna en kort tid. Hjärtoperationen gick bra, men min syster behövde familjens stöd och vi blev kvar i Sverige. Jag hamnade direkt i svensk skola i Botkyrka utan någon Svenska för invandrare. Pappa fick lämna allt, ett stort lantbruk, och börja om i Sverige. För honom var det tufft, men vi lämnade också som syrianer ett område där kristna förföljts tillbaka till Svärdets år 1914-15.

18 år gammal gifte sig Sonja och flyttade till Örebro, fick barn och tog studenten som mamma till ett sex-sjumånaders barn. Men fick gott stöd av sin mans familj. Idag är Sonja drygt 40 och familjen består av sex barn, men hon utbildade sig till gymnasielärare och blev egen företagare som erbjöd familjer tjänster som barnpassning och läxläsningsstöd.

– Jag har nog alltid haft ett driv, en motivation och stark vilja. Det hjälpte mig att klara att vara mamma till småbarn, lärare och egen företagare. Under studietiden på universitetet fanns det 15 syrianer och jag var den enda som var gift.

Motstånd ökade motivationen

Sonja kände av ett hårt motstånd, men det drev henne ännu mer att visa att det går att bilda familj, ha barn och studera.

Det var i början av perioden som egen företagare och gymnasielärare som hon också fick frågan att bli politiskt aktiv. Fyra gånger sa hon nej men hamnade i en gymnasienämnd och kunde dra nytta av erfarenheter som lärare.

Men blev det något privatliv?

– Nej, inte mycket, men för mig handlar det om struktur. Familjen hade första prioritet och sedan jobbet. Men politiken var spännande. Jag är sådan att när jag går in för något så vill jag ge 100 procent. Som företagare hade jag tillsammans med medarbetare hunnit etablera mig och företaget expanderade från Örebro till Norrköping, Linköping och Uppsala.

Någon tanke på eget företag hade Sonja först inte men ”halkade in” när hon skulle tolka åt syrianska kvinnor, som varken kunde läsa eller skriva. Det tolkprojektet blev det inte mycket av, men Sonja utmanades att bli företagare och såg att hennes idéer nog kunde möta behov för många familjer.

– Det gick väldigt bra och jag var ansiktet utåt med kunder och personal, medan de andra tog hand om ekonomi och att sälja våra tjänster.

Nu går Sonja vidare och är i startgroparna med ett nytt företag, som ska kunna erbjuda hjälp till det människor är berättigade till och hjälp de verkligen behöver.

Läs mer i Hemmets Vän nr 5 – 2016

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer