Flyktingvågen och den goda viljan

”Öppna era hjärtan!”, sa Fredrik Reinfeldt. – Som om verkligheten skulle ge svenska folket möjlighet att göra ett idealistiskt val inför den anstormande flyktingvågen från Mellanöstern.

När vågen slutligen nådde våra gränser med sina hundratusentals desperata människor slog den med en naturkrafts obevekliga styrka mot hela det politiska systemet och fick alla goda föresatser att brista inför öppen ridå. Vice statsministern erkänner med gråten i halsen regeringens misslyckande och invandringsministern begär time out för flyktingmottagandet.

Den goda viljan räckte inte längre för att hantera den uppkomna situationen. Sverige som gärna demonstrerat sin generositet i kontrast till andra länders inskränkthet måste tillstå sina begränsningar. En del av våra grannländer har ju länge med förskräckelse följt utvecklingen i vårt flyktingmottagande. När de nu ser hur Sverige nått vägs ände i möjligheten att hantera den uppkomna situationen får vi finna oss i att uppfattas som naiva i vårt sätt att värdera utvecklingen i vår omvärld.

Det som hänt konfronterar inte bara vår självbild som ”humanistisk stormakt”. Flyktingvågen kommer att rulla vidare i sina verkningar in över hela vårt samhälle och utmana alla samhällsinstitutioner. Att under kort tid hantera mottagandet av hundratusentals männi-skor från exotiska kulturer med främmande språk och för oss obekväma religioner får chockartade effekter på samhällssystemet. Det är verklighetsfrämmande att tro något annat.

Integrationsarbetet innebär åtaganden som kommer att kräva stora uppoffringar av civilsamhället under lång tid. Enskilda människor tvingas att lösa in sina högstämda proklamationer om människovärde och mänskliga rättigheter i praktisk valuta för att ge plats åt dem som kommit; på arbetsmarknaden, i välfärdssystemet och i våra bostadsområden.

Det känslomässiga engagemanget inför bilden av en liten pojke som spolats upp på stranden i den grekiska övärlden måste förstärkas med värderingar som ger oss kraft att bryta med våra själviska livsmönster.

Här måste alla delar av civilsamhället ge sitt bidrag utifrån varje dels grundläggande värderingar. Kyrkor, kristna samfund och lokala församlingar har redan spontant ställt upp på många sätt och även kunnat fungera som en kanal för den medkänsla som folk i allmänhet velat ge uttryck för. Många känner att det just i de kristna värderingarna finns en förankring för de mer långsiktiga åtaganden som vi nu står inför. Våra nya vänner som brutit upp från kaotiska tillstånd i muslimska länder behöver förstå, att den öppenhet de möter i Europa och Sverige, i hög grad hämtar sin kraft ur det kristna kulturarvet.

Många kristna har en humanistisk respekt för andra religioner som leder till en försagdhet när det gäller att stå för vad som är viktigt för oss. Detta måste vi göra upp med. Annars undanhåller vi något väsentligt i det vi har att bidra med. Som kristna församlingar måste vi relatera till våra nya samhällsmedborgare utifrån vårt viktigaste uppdrag att erbjuda dem att bli Jesu lärjungar. Alla människor har rätt till Jesus! Så mycket mer som de befinner sig vid vår dörr och kommer från länder som är stängda för evangeliet. Vi måste vara ärliga både mot dem och mot oss själva, nämligen i vår övertygelse att den bästa förutsättningen för att möta alla de utmaningar våra nya vänner ställs inför är att lära känna Gud, Jesu Kristi Gud och Fader som sin vän och försörjare. Och att Jesus är vägen till en sådan relation med Gud.

En journalist uttryckte, i samband med att Moder Teresa tog emot Nobels fredspris, sin stora beundran för hennes humanistiska gärning i Calcuttas slum. Moder Teresa avbröt honom och sa: ”Jag gör det inte för människor, jag gör det för Jesus.”  Hennes svar vittnar om samma medvetenhet som Paulus när han skriver: ”Vi predikar inte oss själva utan Kristus som Herre och oss såsom tjänare åt er för Jesu skull.”

Endast en sådan hållning löser oss från varje tanke på välgörenhet och dem vi betjänar från att komma i tacksamhetsskuld till oss. Den goda viljan och politisk humanism räcker inte för de långsiktiga åtaganden som vi nu ikläder oss. Men allt som görs av kärlek till Jesus, äger sitt värde och skall evigt bestå. Låt oss stå för det som kristna i Sverige. Det finns redan många tecken på att våra invandrare kan bli en välsignelse för våra kyrkor och lokala församlingar med sin nyupptäckt av kristen tro.

Sven Nilsson

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt