Nu är kyrkans chans

Det går fort nu. För ett år sedan handlade all politisk debatt om regeringen Löfven skulle klara sig över julhelgen, hur vi skulle få EU:s lägsta arbetslöshet och om det var rätt att ge romer tak över huvudet. I backspegeln ”små” problem, verkligheten har hunnit ikapp och sprungit förbi. Decemberöverenskommelsen försvann men regeringen sitter kvar, närmare 200 000 flyktingar har anlänt och en kontinent är i skräck efter att islamister beskjuter och bombar i Europas hjärta.

Alltsammans har hänt samtidigt och med stor kraft. Till detta kommer kommunernas utmaning med EU-migranterna, grovt våld i storstädernas ytterområden och ett allt mer aggressivt Ryssland. Stora delar av det sociala skyddsnätet är nu borta och i Malmö sover asylsökanden utomhus på marken – i minusgrader och ösregn. Landets tredje största stad blöder och kommunalrådet Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) förklarade uppgivet i en SVT-intervju i veckan att ”staten har abdikerat”.  

Hon har rätt. Vi har kommit in i en helt ny fas i samhällsutvecklingen. Allt har skett mycket snabbt, men klart är att Sverige nu är på god väg att bli ett annat land. Och har så här stora samhällsförändringar skett på tolv månader, vad kommer då inte att kunna hända inom fyra–fem år? Kort sagt, det mesta flyter. Osäkerhet är normaltillståndet.

Mitt i allt detta är det nu eller aldrig som kyrkorna har sin chans. Från politikerna hörs allt oftare tal om vikten av civilsamhället, som gör ”betydande insatser”. Och civilsamhället, det är vi det. I kaos och turbulens står kyrkorna fasta, en trygg plats när allt rör sig. Kanske har även regeringen insett detta? För även om vi bokstavligt och bildligt ofta står mitt i byn, är vi inte del i samma system. Vi är utsända på gudomligt uppdrag, i ett allt mer kaotiskt land, men hemmahörande i Guds rike.

Jag tror att Gud kallar oss att konkret och synligt skapa trygghet, skydd och hjälp för de flyktingar som är trasiga på både in- och utsidan. Låt oss börja i liten skala: Starta en svenskakurs i kyrkan, hjälp några flyktingar med boende i församlingsvåningen, se till att barnen på förläggningen har rejäla skor till vintern, dela ut biblar på arabiska och persiska. De som inte har möjlighet att delta på plats gör det genom bön – grunden för allt. I ovisshetens tid, låt oss ta steg i tro tillsammans med Gud. Det är nu eller aldrig. Sverige står och faller med sina kyrkor.

Åke Hällzon

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar