En seger för demokratin

Det är egentligen inte konstigt att överenskommelsen som var tänkt att hålla i åtta år föll efter drygt nio månader. Att komma överens om att en minoritet skall bestämma över en majoritet är inget annat än ett svek mot demokratin i allmänhet och mot valresultatet i synnerhet.

Alliansen, som egentligen är större än både Socialdemokraterna och Miljöpartiet tillsammans, valde att lägga sig platt. Man lämnade i princip walk over till Socialdemokraterna i förhoppning om att få samma privilegier vid nästa val.

Regeringen Löfven å sin sida valde ett samarbete med Vänsterpartiet istället för att lägga fram förslag som skulle kunna stödjas av ett eller flera allianspartier. Allt detta för att manövrera ut Sverigedemokraterna, men också för att undvika ett nyval.

Överenskommelsen var ett feltänk redan från början. Politiska beslut i riksdagen som relaterar till ekonomi, budgetar och lagar måste stödjas av majoriteten. Börjar man trixa med den grundläggande demokratiska idén att majoriteten bestämmer i en demokrati, undermineras förtroendet både för politikerna – politikerföraktet förstärks – och för demokratin som sådan. Det borde man ha tänkt på de där mörka decemberdagarna när överenskommelsen träffades.

Men det finns en annan sida som överenskommelsen helt bortsåg ifrån. Närmare 13 procent av väljarna röstade i frustration och oro på ett parti som tagit bladet från munnen i integrations- och migrationsfrågorna. Trots mycket sorgliga motiv till Sverigedemokraternas fokusering på dessa frågor, trots järnrör och toppstyrning, trots retorik som mer eller mindre är främlingsfientlig, uppfattades ändå Sverigedemokraterna som ett alternativ. Inget parti tog heller egentligen en saklig debatt. Istället rasiststämplades de och stängdes ute.

Om Sverigedemokraternas problembeskrivning inte haft med verkligheten att göra hade utestängningen möjligen varit försvarbar, men problematiken är inte ett påhitt. Mottagandet av nyanlända kräver också enorma resurser. Att inget annat parti erkänt det, förklarat varför och kommit med konkreta, fungerande lösningar, skapade den politiska krisen.

Nu måste något parti ta ledartröjan och lyfta nya vägar till en bättre integration. Förklara också att invandring och flyktingmottagande kostar på kort sikt, men att det på lång sikt kommer att leda till tillväxt både kulturellt och ekonomiskt. Någon måste visa att det är möjligt utan att vi ger upp vår tro och vår kristna värdegrund.

Det politiska etablissemanget utmanas nu en gång till. Stefan Löfven måste visa ledarskap och förhandlingsvilja. Alliansen å sin sida måste välja en annan väg än decembervägen. Förhandla nu. Lös krisen. Annars riskerar vi det nyval ni så gärna ville undvika.

Hemmets Vän 15 oktober 2015

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare