Som om Gud finns ...

För en tid sedan läste jag Magnus Malms bok ”Som om Gud inte finns”.  Den ger en smärtsam analys av tillståndet i svensk kristenhet. I tidningen Dagen har det pågått en debatt om kristen livsstil som ytterligare förstärker intrycket av en fundamental osäkerhet om vad det kristna livet är till sitt väsen och vilket anspråk det gör på förändring i vårt liv. För det mesta rör vi oss med dessa frågor endast på en individuell nivå och överlåter till var och en att göra ”det som känns bra”. Vi har nästan helt förlorat vår identitet som ett Guds folk i perspektivet av Guds rike.

I varje ny väckelserörelse har det funnits en ambition att radikalisera den kristna livsstilen för att förstärka den egna identiteten och för att markera sitt avståndstagande till ”världen”. Tyvärr har mycket av denna iver resulterat i ytliga markörer och ett moralistiskt förhållningssätt. Det har misskrediterat varje strävan att konkretisera kristna värderingar i livsstil och handlingsmönster. Därför har också frågan om vad som skall betecknas som en kristen livsstil relativiserats under ett starkt inflytande av den omgivande kulturen. Var och en får göra det man känner för! Allt annat uppfattas som ”lagiskhet” eller som religiösa beteendemönster.

Men hur ser det ut om Gud finns?

Guds intressesfär är större än församlingen. Församlingen är kallad att agera över hela det område som är föremål för Guds frälsningsvilja, det som har med själva skapelseordningen att göra. Försoningen har en universell dimension. Det är Riket och Guds vilja som skall sökas för att allt annat skall kunna falla på plats. Ur detta växer det fram värderingar och ett handlingsmönster som församlingen bör utveckla till en kultur – ett kollektivt vittnesbörd om Guds rike. En sådan kultur samverkar med själva livet i Kristus och läggs inte på livet som något främmande.

Det får inte begränsas till en viss ”andlighet” eller religiösa formaliteter. Det måste ha en etisk dimension och relevans. Det måste vara värderingar som är funktionella och betjänar livet. De bör etableras i församlingen genom undervisning och genom att processa Ordet på ett målmedvetet sätt så att det leder till trons lydnad. Vad det handlar om är att gensvara i kärlek och lydnad till Jesus. I varje församling måste det finnas en tillräckligt stor grupp av människor som bär upp dessa värderingar som kollektivt livsmönster i glädje och frihet.

Syftet är att ”förnyas till sann kunskap och så bli en avbild av sin Skapare”.

Det behövs en ny ansatspunkt, ett nytt och större perspektiv för den tid som kommer. Församlingen och kyrkan måste se sig själv i relation till Guds rike. Guds rike är både den stora gåvan och den stora kallelsen, Lukas evangelium 12:32. Församlingen är på samma gång både ett uttryck för Riket i den helige Andes kraft och Guds medarbetare för Rikets tillkommelse.

Det är först när församlingen uppfattar sig själv i det perspektivet som vi kan identifiera oss med Guds syfte med försoningen, nämligen frälsning och upprättelse av hela mänskligheten och skapelsen. 

Sven Nilsson

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt