Kyrkor satsar gemensamt på diakonin

– Det viktigaste är att vara medmänniska, säger Ywonne Eklund, metodstödjare inom Frälsningsarmén i ett samtal om svensk diakoni idag. Sveriges kristna råd lyfter fram den kristna diakonin i september.

”Vi är alla utsatta. Att vara människa är att vara utsatt.” Så skriver författarna i ”Diakoni mer än ord” – Sveriges kristna råds (SKR) handledning om diakoni. Ordet diakoni är ett från början grekiskt ord som betyder ”tjänst” och beskrivs av SKR som ”medmänsklig omsorg grundad i Kristi kärlek i kyrkans liv”. Diakonin vill ”genom barmhärtighet och solidaritet möta människor i utsatta livssituationer”, fortsätter SKR.

Frälsningsarmén är en organisation som mer eller mindre kommit att bli synonym med diakoni. Den startades 1865 av de brittiska predikantparet William och Catherine Booth i det fattiga och överbefolkade East End i London och spreds genom sitt arbete över världen. I dag finns Frälsningsarmén både som kristen kyrka och med en omfattande social verksamhet på över hundra platser i Sverige. Det finns 116 svenska kårer. Inom Frälsningsarmén finns också 23 institutioner av olika slag – från förskolor till härbärgen och missbrukarvård.

”Sociala dagar”

Ywonne Eklund är metodstödjare för det öppna sociala arbetet inom Frälsningsarmén – vilket innebär att hon fungerar som en resursperson för olika kårer.

– Jag ska stödja en del av de olika kårernas sociala arbete – exempelvis hur man arbetar med ekonomiskt biståndsarbete eller andra saker. Vi metodstödjare besöker de olika kårerna eller också ringer de till oss och frågar hur man ska göra i speciella frågor. Vi ordnar också kurser och studiedagar. Vi är lite som sakkunniga, kan man säga.

– Snart ska vi bland annat ha våra årliga ”Sociala dagar” för dem som arbetar inom vårt sociala arbete där vi ger ny inspiration eller kunskap. Vi har temadagar också i olika ämnen – som exempelvis om migration. Det är en del av vad jag arbetar med just nu.

Hur tar ni till vara det rika arv som Frälsningsarmén har?

– Jag har ju arbetat i snart 40 år och jag tycker att vi gör det mer och mer. Behoven har alltid funnits på alla möjliga sätt. De skiftar, men det finns alltid behov. Jag tycker att Frälsningsarmén ser sig omkring och ser vilka behov som finns på en plats och möter de människor som kommer till oss. Man märker att det här måste vi försöka göra något åt. Det har väl alltid varit så att man försöker hjälpa där man kan. Alla behov kan vi inte fylla, men man funderar ändå: Kan vi göra något?

– Vi har som sagt var många institutioner och kårer som arbetar på olika sätt. I Akalla har vi exempelvis en verksamhet för kvinnor från andra länder där man också får svenskundervisning. Vi har också barnkolonier – det har vi haft många i år, runt tiotalet för barn på olika platser i landet. För att de ska få lite sommarlov. Liksom utflykter och dagkollon. Vi har verksamhet för barn och föräldrar, vård för missbrukare och härbärgen, förskolor och mycket mer.

Läs mer i Hemmets Vän nr 36 – 2015

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer