När tron blir grumlig

Svallvågorna har fortsatt och debatten varit intensiv i olika forum sedan fem präster i Stockholms domkyrka skrev på DN Debatt den 19 augusti: ”Vår kyrka måste vara öppen för andra religioner.”

Debattinlägget handlar om att judar, kristna och muslimer kommer på olika vägar men tillber samme Gud. Stefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen, visar i ett repliksvar att de tre religionerna har tre olika uppfattningar om vem Jesus är: Den stora skiljelinjen är om Jesus dog och uppstod från döden.

Juden, teologen, apologeten Paulus skriver: ”Om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.” (1 Korinthierbrevet 15:17-19)

Det var den ögonvittnesskildringen av de första lärjungarna och till slut mer än 500 personer att de sett Jesus vid liv efter hans död, som blev grunden för den första församlingen. De byggde på Jesus egna ord: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Johannesevangeliet 14:6)

Det var det vittnesbördet den tidens prästerskap försökte förringa genom att bland annat betala soldaterna som vaktade Jesus grav, så att de skulle säga att lärjungarna hade kommit, rullat bort stenen för graven och burit bort Jesus döda kropp.

Under snart 2 000 år har övertygelsen att Jesus uppstod från döden och lever varit det som den kristna församlingen följt, skiljelinjen till judendomen, som ännu väntar på Messias och islam, som inte tror att Jesus dog utan bara blev upptagen till himlen.

Visst ska vi möta människor av olika trosuppfattningar. Visst ska vi, som konvertiten från islam till kristen tro, Mona Walter, säger  i denna veckas Hemmets Vän, vi ska älska muslimer. Men det är inte samma sak som att förneka våra egna rötter för att skapa fred och försoning mellan människor. Vi kan inbjuda människor av olika trosuppfattningar, samtala med dem, umgås. Men att säga att alla tror på samma Gud och tillber samma Gud, det är något helt annat.

Ända sedan Jesus efterföljare proklamerade att Jesus lämnat graven, visat sig så att människor kunde röra vid honom, samtala med honom, äta tillsammans med honom efter döden och uppståndelsen, så har denna fråga varit den brännande.

En kyrka som svävar på målet att det finns ett evigt liv efter döden. Eller tvekar om att människor behöver omvända sig från sitt eget till att bli Jesus efterföljare och Guds barn, den kyrkan har förlorat sitt existensberättigande. Om vi inte vet vem Jesus är och vad han säger om sig själv, framtiden och om evigt liv, hur ska då en meningsfull religionsdialog kunna uppstå? Paulus hade ofta dessa dialoger, men han svävade aldrig på målet vem han följde och tillbad. Det var den explosiva kraften i hela urkyrkans framväxt. Det är nerven i dagens kyrkor, som möter människors behov till kropp, själ och ande, till syndernas förlåtelse, helande till kropp och själ och en ny frimodighet kring vem man tror på.

Hemmets Vän 27 augusti 2015

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare