EU sviker flyktingar

I mitten av juni, samtidigt som flyende människor drunknade i Medelhavet på sin väg mot friheten i Europa, satt ministrarna och diskuterade hur 60 000 flyktingar skall fördelas på EU:s 28 medlemsstater. Det handlade alltså om mindre än 3 000 flyktingar per land. För Sveriges del gör det varken från eller till. Sverige räknar med att bara under 2015 ta emot över 10 000 (hela 29 procent) av alla ensamkommande flyktingbarn som kommer till EU och över 100 000 flyktingar!

Även om integrationen är under all kritik behöver Sverige inte skämmas för sitt öppna hjärta. Det behöver däremot EU:s ministrar och övriga medlemsländer, Tyskland undantaget. De klarade inte ens av att enas om en fördelningsnyckel. Ungern sa frankt nej till allt. Finland likaså och övriga länder yrkar på en frivillighetsklausul, så den linjen vann.

Som det nu är får Sverige och Tyskland ta ett extremt stort ansvar vilket vare sig politiskt eller praktiskt kommer inte att vara möjligt på sikt, framförallt för att integrationen går så trögt, men också för att Sverige har samma problem som EU. Lika lite som EU:s medlemsländer vill hjälpas åt vill Sveriges städer hjälpas åt när ett gemensamt ansvar är nödvändigt. Det är tyvärr inget annat än ett svek mot de mest utsatta.

Aldrig förr i historien har så många människor tvingats lämna sina hem och fly för sina liv. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR uppgår antalet flyktingar just nu till 59,5 miljoner. Det kan exempelvis jämföras med hur det såg ut för 10 år sedan då siffran var 37,5 miljoner. Bara från Syrien har 12 miljoner människor tvingats på flykt varav ”endast” 280 000 av dessa har sökt sig till Europa.

Det är alltså en serie förändringar som måste till.

Först måste presumtiva insatser för att minska behovet av flykt sättas in. Det handlar om allt från diplomati till direkta militära insatser. Ebba Busch Thors tydlighet i fråga om att sända JAS-plan till krisen i Syrien är en viktig signal, men den måste självklart förenas med gott humanitärt bistånd och fredssyftande samtal.

Fördelningen av ansvaret för världens flyktingar måste förändras. Främst måste stöd till de flyktingnära länderna säkerställas och de flyktingar som flyr till exempelvis EU måste fördelas bättre. Den fördelningen måste delas lika i förhållande till förmåga mellan länder, men också mellan städer. Som det nu är verkar frivillighetens tid vara förbi. Troligen krävs lagstiftning.

Vidare måste integrationen snäppas upp. Att tillåta subkulturer växa fram där flyktingar och invandrare klumpas samman utan att integreras i de nya länderna är inte alls bra. Det skapar avstånd, främlingsrädsla och på sikt främlingsfientlighet.

Slutligen måste frågan ner på familje- och individnivå. Om länder öppnar sina hjärtan måste också vi enskilda invånare öppna våra hem och köksbord, inte bara för nya exotiska rätter utan för vanliga människor som lika gärna kunde vara du eller jag.

Hemmets Vän 23 juli 2015

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare