Ett pris på huvudet

Priset är ofta högt för den i ledande ställning som höjer sin röst mot orättfärdighet, förtryck och förföljelser av människor. Den svarte baptistpastorn och Nobelpristagaren Martin Luther King blev bomb- och mordhotad flera gånger innan han sköts 1968. I hans fotspår går idag den svarte kongolesiske läkaren Denis Mukwege. I de flesta länder i världen är han högt aktad och nämnd som tänkbar Nobelfredspristagare. Detta för sin oförtröttliga kamp att kvinnor inte ska skändas med våldtäkter av kongolesiska soldater och makthavare. Men i sitt hemland får han leva bakom tre meter höga taggtrådsstängsel. Och ändå tystnar han inte. Nyligen besökte han åter Sverige och talade bland annat på pingströrelsens Nyhemsvecka.

Demokratiska Republiken Kongo och Kongo Brazzaville har funnits i svenska kristna församlingars hjärtan i mer än 100 år. Och det var bland annat svenska missionärer som först såg den fruktansvärda behandlingen av Kongos svarta befolkning, först initierad av Belgiens kung Leopold, när kolonialmakten skövlade landet på sina rikedomar. 

Och så har det fortsatt genom decennierna. Kongos självständighet 1960 blev inledningen på ett annat brutalt förtryck nu delvis godkänt av svarta ledare. Och soldater i dessa korrupta ledares händer har fortsatt av skövla landet på sina rikedomar och på kvinnors värde och värdighet. I botten ligger bland annat kampen om värdefulla råvarutillgångar bland annat för mobiltelefoner, som skulle kunnat göra Kongo till ett rikt land. Men brutala, skrupelfria profitörer stoppar dessa rikedomar i egna fickor ofta utanför landets gränser.

Denis Mukwege fortsätter oförtröttligt sin kamp och även inne på Panzisjukhusets område måste han eskorteras av livvakter för att han bara bestämt att brutalt våldtagna kvinnor ska få hjälp till ett värdigt liv, trots att makteliten och även familjerna ofta förskjuter dem efter en våldtäkt.

Det är inte den kongolesiska polisen som skyddar den kongolesiske gynekologen. Det är FN!

När Denise Mukwege nyligen var i Stockholm svarade han diplomatiskt att han inte vet om det är den kongolesiska regeringen som försöker mörda honom. Den tidigare soldaten och nuvarande presidenten Joseph Kabila, en gång rebelledare, tiger om sin syn på att enbart på Mukweges Panzisjukhuset har man behandlat över 40 000 våldtagna och söndertrasade kongolesiska flickor och kvinnor.

Vår utrikesminister Margot Wallström, som på FN:s uppdrag arbetat tillsammans med Denis Mukwege i kampen för kvinnors upprättelse, menar att många fördomar om våldtäkter måste bekämpas. Män, oftast män, politiker, militära ledare säger att våldtäkter är oundvikliga. Att man inte får prata om det och att våldta kvinnor är mindre allvarligt än andra krigsförbrytelser.

Denis Mukwege och hans medarbetare på Panzisjukhuset tiger inte, trots att de har ett pris på sitt huvud. Västvärldens politiker och medborgare måste ännu tydligare höja sin röst och sätta tryck på Kongos ledning och makthavare. Enskilda medborgare, du och jag, i västvärldens demokratier kan också mycket tydligare höja rösten i olika sammanhang. Ett så rikt lands kvinnor ska inte behöva förnedras såsom det sker nu.

Hemmets Vän 25 juni 2015

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare