Förbön för Sverige

Med glädje konstaterar vi att bönelivet stärkts på flera platser den senaste tiden. Enskilda kristna och lokala församlingar vittnar om detta. I små bönegrupper och gemensamma bönedagar ber man konkret för sin ort och för landet. Det är något viktigt som sker! En upprättelse och förnyelse av det gemensamma bönelivet är mycket angeläget. Och det är Anden som öppnar porten till helig mark. Där Andens förnyande vind blåser in föds alltid längtan efter gemensam bön! Därför är det ett tecken på en andlig rörelse.  

Samtidigt märker vi att det finns frågetecken på en del håll inför behovet av bönemöten och bönedagar där församlingen tar ett samhällsansvar genom strategisk förbön. Man menar att bön är något som sker hela tiden i församlingens olika verksamheter och behöver därför inte annonseras till vissa tider och platser.  Om det vore så väl, att församlingslivet i Sverige var genomsyrat av ”bön, åkallan, förbön och tacksägelse …” (1 Timotheosbrevet 2:1), skulle antagligen det andliga läget se lite annorlunda ut. Vår tanke går till profeten Daniel som hade bestämda tider, och en speciell plats, där han öppnade sitt fönster mot himmelen och tre gånger dagligen tog tid i bön. Gamla testamentet berättar också om stora bönegudstjänster i avgörande skeenden. Nationella bönemöten där landets ledarskap tog med sig folket i bön till Gud. I Apostlagärningarna möter vi en bedjande församling som kommer tillsammans för att ”bedja i ett ackord”.

Kanske det verkliga krismedvetandet saknas? Med beteenden och attityder säger vi att ”allt står väl till”. Och utan verklig insikt om det andliga nödläget i landet verkar motivationen saknas att överlåta sig till bön. Nöden och förkrosselsen behöver få beröra oss lite djupare! Kanske den unge kungen Josia kunde få vara vår förebild (2 Krönikeboken 34)? Då han förstod allvarsläget, och personligt drabbades av Guds ord, kastade han sig gråtande ned med ansiktet mot jorden. Profetissan Hulda fick i uppdrag att säga till honom att hans tårar utverkat en förlängd nådatid för folket. Så länge han levde fanns ett beskydd vid landets gränser. ”Du ödmjukade dig, och grät inför mig då du hörde mitt ord”, sa Gud till Josia. Det var en ledare som förstod sitt ansvar i en allvarlig tid!  

Vi ser med oro och sorg på mycket som sker i vårt samhälle. Det kristna inflytandet är nästan obefintligt. Avsaknad av andlig väckelse, kyrkans oförmåga att beröra sin samtid, har fått till följd att församlingar tynar bort och dör ut. Innanför kyrkornas dörrar kanske den allvarligaste sekulariseringen skett! Bönegudstjänster, bibelstudier och genomtänkta väckelsemöten har på många håll helt försvunnit. Den heta passionen att vinna människor för Kristus har i många sammanhang ersatts av inåtvänd religiös trivsel. Rädslan att väcka anstöt har effektivt tystat klassisk omvändelseförkunnelse. Liberal teologi har tagit udden av evangeliet. I takt med denna nedtrappning har kristen tro och påverkan avtagit i det offentliga rummet. Avkristningen har gått snabbt, påskyndad av den förlamning som varit rådande i kristenheten. Vi känner stort allvar inför den andliga och sociala situationen i landet.

Parallellt med sekularisering och avkristning ser vi hur en djup andlig längtan berör folksjälen. Nyandliga rörelser växer snabbt. Häxor och healers har köer utanför sina dörrar. New Ages nätverk inbegriper hundratusentals människor och påverkar ännu fler. Detta talar om andlig hunger. Det säger oss att det finns förutsättningar för en Jesusrörelse, en påkristning! Om den kristna kyrkan förstår sin kallelse, och ber om Andens kraft och visdom att måla bilden av Jesus, kanske en väckelseeld kan få börja brinna. Ser vi möjligheterna, och är vi beredda att ge oss hän åt Gud för att tjäna honom?

Vi tycker oss ana andliga vårtecken. Sådant som talar om ett uppvaknande, en andlig förnyelse, i många lokala kyrkor. De två tydligaste tecknen är den spirande bönerörelse vi bevittnar samt den evangelistiska glöd som just nu berör grupper av unga kristna. Vi ber att detta ska få bryta igenom på bred front!

Nationaldagsbönen har lyft fram värdet av gemensam bön och de kristnas ansvar för utvecklingen i landet. Låt oss som samlad kristenhet visa att vi vill vårt land väl! Vårt uppdrag är att välsigna! Präster och pastorer i Sveriges alla kommuner: gå i spetsen för en mäktig bönerörelse den 6 juni, och låt denna bönemanifestation bli inledningen till ett år präglat av förbön för landet!

Till alla enskilda bedjare, trofasta bönegemenskaper, uthålliga förebedjare i församlingar runt om i vårt land: Var vid gott mod! Herren hör bön. Fortsätt att ”vaka i bön under ständig tacksägelse”! Genom bön kan det andliga läget förändras i vårt land! Herren står för dörren. De som sår med tårar ska skörda med jubel. För den som bultar skall dörren öppnas.

Ingemar Helmner

Claes-Göran Bergstrand

Hans Lundaahl

Ambassadörer Sverigebönen

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt