Jubla inte för snabbt

Jag stod där på det numera så berömda Tahrirtorget i Kairo i februari 2013, två år efter att den arabiska våren exploderat först i Tunisien sedan Egypten och i flera andra arabstater. Egyptens hatade diktator Hosni Mubarak hade avsatts år 2011 i en folklig protest, som nådde sin klimax på Tahrirtorget.  Egypten hade valt sin förste president i demokratiska val när Mohammed Morsi fick 51 procent av rösterna. Men ganska snabbt förbyttes förhoppningar i förtvivlan. Jag försökte skydda mig från tårgasen som stack i ögonen när militärpolisen kastade tårgasbomber mot demonstranter. Och jag mötte förtvivlan och vrede, inte minst från många unga.

Den där februariveckan 2013, när jag träffade journalister, politiker, pastorer och studenter bland annat i Kairo, så var det knappast någon som trodde att Mohammed Morsi skulle kunna avsättas, trots att han stod bakom en mycket korrupt regering. Förhoppning hade förbytts i förtvivlan. Många unga kvinnor som höjde sina röster, uttryckte sina krav på jämställdhet, blev våldtagna på samma torg där frihetsropen ljudit bara två år tidigare.

Men det som såg hopplöst ut och fick många att känna uppgivenhet i februari 2013 hade sått fröna till jätteprotester den kommande sommaren då Mohammed Morsi avsattes och många företrädare för det muslimska brödraskapet fängslades.

I lördags dömdes  Mohammed Morsi och hundratalet företrädare för det muslimska brödraskapet till döden av en domstol i Kairo. Det är ytterst tveksamt att dödsdomen förverkligas. Troligen finns ändå en viss rädsla hos den sittande militärregimen att kanske i så fall kapa alla band med omvärlden. För Egypten behöver så innerligt väl utländskt ekonomiskt inflöde och stöd.

Egypten är inte det enda landet som återigen påminner oss om att demokratisk utveckling tar tid. Och den måste byggas på en solid grund där inte maktmissbruk blir fogmassan i samhällsbygget. Hur det ska gå för Egypten? Det är svårt att veta i dagsläget. Så mycket behöver reformeras i ett land där så många kvinnor könsstympas, där skolundervisningen i de statliga skolorna är så undermålig.

Men när så många länders folk jublade över den arabiska våren för fyra år sedan så tycktes man glömma just detta. Demokratiutveckling tar tid. Men det sista som överger människan lär ju vara hoppet. Det hoppet behöver Egyptens folk just nu så innerligt väl.

Per Danielsson

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar