Prioritera pensioner och psykiskt sjuka

Dessa rader skrivs invid gnistrande vita fjäll i soliga Härjedalen. Miljön här är den totala kontrasten till veckans rapporter om utsatthet. Först handlade det om låga pensioner. Antalet fattigpensionärer har fördubblats sedan 2006. SVT:s Aktuellt berättade att en kvarts miljon pensionärer idag lever under fattigdomsgränsen, i Sverige motsvarar det mindre än 11 000 kronor i månaden. Detta är en skam. Oavsett om du har förvärvsarbetat hela livet, eller haft huvudansvar för familj och barn och därmed arbetat i hemmet, ska ingen behöva leva under så knappa förhållanden. Det gäller inte minst kvinnor födda på 1930- och 1940-talen och som får en mycket låg ersättning när de når pensionsåldern. Det knyter sig i magen när jag tänker på alla dem som aldrig kan unna sig något efter fyllda 65, när de lagt yrkeslivet bakom sig. De som varje dag måste vända på slantarna, ständigt leta extrapriser i affären och hoppas att pensionen även den här månaden ska räcka till det mest nödvändiga.

Och så Uppdrag gransknings starka reportage om blandmissbrukare och psykiskt sjuka i Stockholm som lämnas vind för våg på toaletter, i tunnelbanan och trapphus. Tisdagskvällens ”Mellan stolarna” visade en katastrofal situation som är fullständigt ovärdig ett välfärdsland. Att människor kan tillåtas sjunka så långt ner i bottenlös misär är ett tecken på ett samhälle som prioriterar fel. Vi måste snarast ge ökade anslag till pensionerna och hjälpa de psykiskt sjuka på våra gator. Allt är möjligt om vi vill.

Det är inte länge sedan Migrationsverket begärde ytterligare 18 miljarder för att klara av att hantera omkring 350 000 människor som kommer att söka asyl. Den sammanlagda kostnaden för myndigheten hamnar på ofattbara 157 miljarder till och med år 2019. Är det möjligt att göra plats för dessa astronomiska summor i statsbudgeten måste det också vara möjligt att värna våra pensionärer och psykiskt utsatta människor. Är det idag politiskt omöjligt kommer det snart att vara politiskt oundvikligt. Annars kommer acceptansen för migrationen sjunka, särskilt som den indirekt bekostas av människor som redan nu befinner sig långt ner i samhällshierarkin – våra fattigpensionärer och de psykiskt sjuka. Allt är möjligt om vi vill.

Åke Hällzon

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar