Den svenska elefanten i Mellanöstern

Det är inte mycket som den nya regeringen lyckats med hittills mer än att trassla till det för sig i hela Mellanöstern genom sin utrikespolitik. Godkännandet av icke-staten Palestina var det första oroande tecknet på en verklighetsfrämmande inställning till ett av världspolitikens mest komplexa problemområden. Med sitt beslut tar regeringen hela svenska folket som gisslan för en israelfientlig politik – ett beslut som tacksamt utnyttjas av antisemitiska krafter.

Att i det känsliga läge som hela Palestina-Israel-frågan befinner sig, utan reservationer föreskriva parterna vad som gäller, raserar Sveriges möjligheter för lång framtid att få något som helst inflytande på konflikten. Regeringens agerande förstärker istället bilden av Sverige som det mest Israelfientliga landet i Europa. Det är uttryck för ett uppenbart förakt för Israel och dess brottningskamp med att överleva som nation. På frågan om hur man uppfattat Israels starka reaktion att kalla hem sin ambassadör, säger utrikesminister Margot Wallström att detta var vad man väntat sig, vilket ytterligare understryker regeringens arroganta attityd till Israel.

Genom kontroversen med Saudiarabien är Sverige nu också inblandad i annan konflikt med politiska och religiösa implikationer som starkt berör Israel – nämligen striden mellan sunni och shia. Saudiarabien är nämligen indragen i en mycket större konflikt som har med islams – och därmed hela arabvärldens framtid att göra. Med sin mer pragmatiskt sunnimuslimska tolkning av islam känner sig landet hotat av Irans shia-islam. Denna tolkning av islam är den politiska drivkraften i Isis framfart i Syrien och Irak. Saudi-Arabiens ledare upplever utvecklingen i omvärlden som ett allvarligt hot mot den inre stabiliteten i det egna landet. Förhoppningen om att den ”arabiska våren” skulle leda till en demokratisk utveckling har helt grusats. Istället har shiamuslimerna ryckt fram och tagit initiativet.

Saudiarabiens starka reaktion på den kritiska debatten måste delvis förstås mot den här bakgrunden.

Att Sverige som nation offentligt, utan diplomatiska filter tillrättavisar det nya ledarskapet, undergräver deras auktoritet inför hela arabvärlden i den för dem viktigare religiösa konflikten inom islam. Att de därtill skulle sitta och lyssna till Sveriges utrikesminister som förkroppsligar denna kritik kan man nog inte förvänta sig. Sveriges moraliska patos och demokratiska ambitioner må vara hur berättigade som helst, men om man avsett att påverka utvecklingen i området har man definitivt kört i väggen.

Om någon överhuvudtaget tror sig om att kunna ge ett bidrag till lösningen av Israel-Palestinakonflikten måste man ta in hela det perspektiv som här antytts. När Sverige i sin godtrogenhet möter PLO:s Mamoud Abbas som Israels presumtiva förhandlingspartner bortser man ifrån att shiamuslimska terrororganisationer som Hamas i Gaza och Hizbollah i Libanon och ledarna i Iran inte känner sig bundna av några avtal med Abbas. De har uttalade ambitioner att utplåna Israel som nation. Det internationella samfundets ensidiga krav mot Israel väcker förväntningar om att FN till sist skall ge dem allt vad de vill ha. Sveriges erkännande av icke-staten Palestina bidrar ytterligare till att förstärka den illusionen.

Det är en olycka för Sverige och en skam för svenska folket att bli identifierade med det politiska och religiösa ledarskapets osakliga och partiska attacker på Israel.  

Sven Nilsson

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt