"Faran inte över förrän sista ebola-patienten är frisk"

– Behoven finns överallt, säger sjuksköterskan Gunnar Hagström som för Läkare Utan Gränser gjort akuta insatser i en rad olika länder och situationer. För hans del började det med den stora jordbävningen på Haiti i januari 2010 – för nästan exakt fem år sedan – och i höstas koncentrerades arbetet till ebolaepidemin i Liberia. För Hemmets Vän berättar han om hårt arbete under många gånger svåra förhållanden.

Läkare Utan Gränser startades 1971 av en grupp franska Röda Kors-läkare och journalister under ledning av Bernard Kouchner, organisationens förste ordförande. Det var i samband med inbördeskriget i Nigeria, svältkatastrofen i Biafra och den förödande cyklonen på Bhola (1970). Utgångspunkter var att alla människor har rätt till medicinsk vård, deras behov är viktigare än nationsgränser – vad som än har orsakat katastrofen. Den franska organisationen Médecins Sans Frontières, MSF, eller Läkare Utan Gränser har många gånger sedan dess sökt sig till de värsta kriserna, krigen och katastroferna. I dag arbetar man i 70 länder, omkring 3 000 läkare, sjuksköterskor, barnmorskor och logistiker rekryteras årligen medan cirka 1 000 fast anställda arbetar med att rekrytera frivilliga samt hantera både finanser och media-kontakter.

– Läkare Utan Gränser är partipolitiskt och religiöst obundet. Det är väldigt viktigt i sammanhanget, fortsätter Gunnar Hagström.

Organisationens grundprinciper handlar först och främst om medicinska insatser men också om vad man kallar témoignage (vittnande). Det handlar om att för omvärlden tala om det lidande man ser. Principerna handlar också om medicinsk etik, försvar av mänskliga rättigheter, strävan efter oberoende, opartiskhet, neutralitet men också om ansvar och öppenhet. Läkare Utan Gränsers arbete bygger på volontärarbete och föreningsliv.

Ville arbeta med människor

Gunnar Hagström har svårt att förklara varför han egentligen blev sjuksköterska. Som ung hade han varit utomlands i utbytesprogram och erfarenheten därifrån var kanske en av orsakerna till att han valde från början att utbilda sig till sjuksköterska inom operation och anestesi. Idag är han hygiensjuksköterska i Landstinget Dalarna.

– Något skulle jag väl bli och det var ju ett socialt yrke där jag fick jobba med människor, förklarar han.

När Haiti-katastrofen inträffade den 12 januari 2010 blev Gunnar starkt berörd av de tv-bilder han såg. Han tog kontakt med Läkare Utan Gränser som han visste gjorde akuta insatser och hans bakgrund visade sig passa dem väldigt bra. På en vecka var han på plats.

– De brukar normalt inte låta någon ny person resa till ett katastrofområde på det sättet utan oftast får man arbeta under något år på någon av deras mer fasta kliniker. Men jag hade också läst u-landssjukvård och även arbetat som arbetsledare. Så det stämde nog för dem.

Läs mer i Hemmets Vän nr 5 – 2015

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer