Rotlöshet och förvirring

Det  brutala våld och hat som mött oss med de ofattbara händelserna i Paris väcker på nytt våra frågor varifrån människor hämtar sina förebilder, drivkrafter och motiv till grymma handlingar. Annika Borg, teologie doktor  och debattör, sätter i en debattartikel i Svenska Dagbladet fingret på en avgörande fråga. Sekulariseringen  har fjärmat många människor i Europa från förståelsen av religionens betydelse. Europas idéhistoria med sina rötter huvudsakligen i judendom och kristendom har tidigare inspirerat musiker, författare, politiker och kunskapsförmedlare  till många goda och berömvärda handlingar. Men den som hamnat i sekulariseringens vakuum tenderar att  famla i mörker, när man söker svar på varför så vidriga handlingar sker, som de vi mött genom IS i Mellanöstern, Boko Haram i Nigeria men också när kristendomens kärleksbudskap tagits som gisslan för maktfullkomliga syften.

Under julhelgerna har människor som sökt sig till kyrkorna återigen läst, hört och och sjungit om fredsfursten Jesus Kristus, som kom till jorden med nytt hopp för mänskligheten. Den tid då Jesus föddes, växte upp och verkade offentligt var en tid fylld av maktkamp och grymma handlingar. Men Jesus presenterade sig som ljuset som besegrar mörkret. Sedan dess visar oss historien hur denna kamp mellan ljus och mörker, ont och gott fortsatt. Ofta har säkert många frågat sig. Kan verkligen ljuset, kärleken och barmhärtigheten vinna över ondskan och hatet?

Annika Borg tar upp påståendet att det som händer runt om i terrordrabbade områden i världen exempelvis inte har med islam att göra. Men hon menar att vi inte klarar att möta dessa våldsinspirerade hot utan att ta terrorutövarnas självbild och självdefinition på allvar.

Givetvis kan vi inte döma ut en hel religion som islam eller alla dess utövare för att en del av dess anhängare skulle kunna vara beredda till grymma våldsdåd. Men utan kunskap om varifrån man hämtar sin inspiration, vare sig det är vissa texter och sammanhang i Koranen eller Bibeln, så kan vi inte förstå när människor perverterar helheten.

Det finns bibliska texter om ond, bråd död, som är oerhört svåra att förstå. Men för den skull kan inte hela Bibeln, hela kyrkans historia dömas ut. Så inte heller islam. Men om vi inte skaffar oss kunskap om var människor eller grupper hämtar sin inspiration för goda, kärleksfulla handlingar, eller som orsak till grymhet och död, så kommer vi att förbli i ett förvirrat sökande efter förklaringar till det vi möter idag.

Det är dags för en fördjupad folkbildning både i Sverige och i många länder kring demokrati, människovärde, religion och kulturella rötter. När sekulariseringen slängt ut barnet med badvattnet så blir inte resultatet ett tomrum i en modern människas tänkande. Detta tomrum fylls med något annat, ibland ett sammelsurium av idéer och strömningar, som till slut bara skapar förvirring.

När många svenskar från 1850-talet gjorde uppror mot staten och förbud för människor att tänka fritt och bli läsare, då sökte de sig tillbaka till Bibeln för att fråga sig: vad står det skrivet och vad betyder det för mig och samhället. Utifrån detta ”läseri” började en ny tid spira av omsorg, djärvhet, kunskapstörst och  social medvetenhet.

Likadant var det när människor började följa fridsfurstens Jesus och urkyrkan såg dagens ljus. Då möttes efterföljarna till studium, samtal, gemenskap och vägledning för att sedan praktisera och sätta avtryck i samhället. Genom hela kyrkohistorien har destruktivitet, maktbegär och  ondska konfronterats av djärvhet och handling med bibelordet som inspirationskälla. Det har inte alltid sett ut som att ljuset skulle segra. Men lågan har inte slocknat, inte ens i de mörkaste rum, även om maktfullkomliga ledare försökt i namn av kommunism, nazism, fascism eller någon annan grym ideologi.

Hemmets Vän 22 januari 2015

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare