Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Livet gick så fort

Angeläget Publicerad: 2014-12-18 14:19

Sakta kliver hon över tröskeln. Hon håller sig i dörrkarmen när hon träder in i rummet. Ansiktet är välbevarat, men en och annan fåra avslöjar att hon levt många år. Ögonen är varma och fulla av liv. De är fyllda av förväntan att få dela med sig av sitt liv. Hon ser på mig när hon sätter sig på stolen. Fåtöljen är för mjuk och djup.

Hon har kommit för att berätta sin berättelse. När man levt ett långt liv har man mycket att berätta. Det är en blandning av umbäranden, kärlek, skräck, ensamhet, lycka, smärta och mycket, mycket mer.

Ett långt liv i dag innebär att man inte bara levt många dagar utan fått vara med om en utveckling som aldrig tidigare varit möjlig i historien. Kvinnan som möter mig föddes som nummer sju i en syskonskara om åtta. En äldre syster nådde aldrig vuxen ålder, men som hon sa: ”Vi blev i alla fall sju som kunde hjälpa våra föräldrar och varandra.” För så var det. Inte längre tillbaka i tiden än att man kan tala om ett mannaminne. En äldre persons minne om en tid som gått och en ny som kommit. En tid av fattigdom när det gällde saker men trots det kunde innehålla rikedom när det gällde relationer. Så var det förstås inte för alla ens då, sa hon, men i hennes hem hade det varit gott. Visst var man lite rädd för herrskapsfolket som hade pengar och makt att bestämma och som avgjorde om man fick jobb, när, hur mycket och vad det var värt. Det var på grund av denna utsatthet som de visste att de behövde varandra. De behövde kunna lita på varandra.

När hon berättar om hur de roade sig utan radio och tv skrattar hon och säger: Du kan inte ana hur roligt vi hade när vi satt i mörkret och kurade skymning och berättade historier för varandra. Ibland var de så hemska att vi knappt vågade somna, men vi ville i alla fall höra. Det var spännande att höra om svarta damen eller blå masken.

– Men vad åt ni? Hur fick ni kläder på kroppen? Ja, hur fick ni ihop det?

– Visst var det knapert, men av det vi hade delade vi ändå med oss. Då och då kom det luffare och det fanns alltid lite mat även till dem. Jag kan lova att vi var noga med källsortering på den tiden, för det fanns inget att sortera bort. Det vi inte åt upp, åt hönsen eller grisen upp. Allt som gick, återanvändes tills inget återstod.

– Du förstår, sa hon, det var inte så längesedan det var på det viset i Sverige. Det var tufft, alla var inte snälla, men vi lärde oss att hushålla och vara rädda om varandra. Livet var så skört, men vi visste att Gud var med oss varför aftonbönen alltid var det naturliga avslutet på varje dag.

Vi är bara en mansålder från då många i Sverige levde i verklig fattigdom. Fattigvård och fattigstuga var inte ovanligt och det hände att barn såldes till den som krävde lägst ersättning när föräldrarna inte längre fanns eller var för sjuka att ta hand om dem.

Även i dag är livet både skört och ovisst. Vad som väntar i framtiden när det gäller tillväxt och vad som idag ter sig som självklarheter vet vi inget om. Det vi vet är att utan kärlek, närhet och tillit till andra och varandra utsätts vi för många stora risker som ligger i ofrivillig ensamhet. (Jag skulle även våga säga så kallad vald ensamhet om den blir för omfattande.) Det visar forskningen. Gemenskap med ordet snäll som förtecken är hälsofrämjande vare sig det materiella finns i överflöd eller ej. Snälla människor är vad världen behöver idag och det börjar alltid med mig själv.

En härlig berättelse blev berättad och hon fick ”dela” den även om det inte var på Facebook utan med mig. Jag trycker på ”gilla” för den.

Anne Holmdahl, socionom och samtalsterapeut


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Angeläget

"Vad vilja Kristdemokraterna?"
Herre, till vem skulle vi gå?
Är pastorn tjänsteman eller tjänstegåva?
Det finns gränser!
Församlingen - den helige Andes gemenskap
Är det dags för 6/1-metoden nu?
Värre än vapen
Förvandling eller anpassning - ödesfråga
Det hettar till i riksdagen
Makten över våra tankar. Vem har den?


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto
Taltidning

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies