Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Är pastorn tjänsteman eller tjänstegåva?

Angeläget Publicerad: 2014-12-11 14:35

För oss som kom in i pastorstjänsten under mitten av förra seklet väcks många frågor om hur man tänker kring kallelsefrågor och det andliga ledarskapet i dagens församlingar. Hur uppfattar man sitt val att gå in en sådan uppgift? Vad betyder kallelsemedvetandet i jämförelse med yrkesval i allmänhet? Är församlingen en del av arbetsmarknaden eller en unik zon som fungerar under speciella premisser? Att man numera söker pastorer genom annonser och ”headhunters” på en ”marknad”, säger det något om hur församlingar uppfattar pastorstjänsten som sådan och vilken roll pastorn är tänkt att spela? Att pastorer numera bildar egen fackförening och hanterar sina relationer med församlingen genom facket i lönefrågor och anställningsvillkor, förändrar det innehållet i relationen mellan pastorn och församlingen? Blir pastorn församlingsstyrelsens tjänsteman som endast förväntas verkställa styrelsens beslut?

För att sätta alla dessa frågor på sin spets; hur uppfattar vi det ömsesidiga förhållandet mellan församlingen och pastorn: Är pastorn en tjänsteman eller en tjänstegåva med mandat att leda församlingen i dess andliga utveckling enligt Efesierbrevet 4:11?

Att det finns anledning att ställa alla dessa frågor visar, att det råder stor osäkerhet om vad som konstituerar Guds församling och hur man skall förstå det andliga ledarskapets funktion. Mycket av den ledarskapsutbildning som erbjuds pastorer i svensk kristenhet utgår från en företagsmässig managementsmodell. Det kan nog ge skicklighet att organisera verksamheten på ett visst plan, men den modellen är ljusår från den tjänst som Kristus och Paulus förväntade sig av församlingsledare enligt Apostlagärningarna 20:25-35. Där handlar det om att inför Gud representera ett andligt beskydd av församlingen och att genom Ordet och den helige Ande processa ett allt tydligare Kristus-liv.  

Det är viktigt att utbildning och mentorskap kopplat till församlingstjänst ger en rätt förståelse av vad det handlar om på ett andligt plan, där vi enligt Jesu egna ord inte kan göra någonting oberoende av den omedelbara gemenskapen med honom själv. I detta kan vi inte ta oss något om det inte är givet – men i det som är givet från Gud genom hans kallelse, finns allt vad vi behöver – en skicklighet som kommer från Gud – inte av talang eller i kraft av mänsklig begåvning.

I Efesierbrevets fjärde kapitel beskrivs församlingen som Kristi kropp, alltså en organism som organiserar sig själv genom att lemmarna i kärlek bistår varandra. Men Paulus hade också fått uppenbarelse om att det finns speciella tjänstegåvor som är givna av Kristus till församlingen för att stödja den processen; apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare: ”De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp.”

Jag tror att det är Guds vilja, att det pastorala ledarskapet till sin funktion representerar dessa tjänstegåvor enligt Efesierbrevet 4:10,11. Pastorn/ herden måste ha sin integritet utifrån ett sådant kallelsemedvetande och församlingen måste relatera till sin pastor med den tillgänglighet som är nödvändig för att han skall kunna fullgöra sin tjänst – inte utifrån en formell maktposition utan som en funktion av vad Kristus gett honom att förvalta.

Ett ledarskap i församlingen måste ha en kontinuitet över tiden som kommer av en profetisk medvetenhet om vägen och målet. Pastorn måste kunna stå emot felaktiga anspråk och kunna uthärda och ta sig igenom kriser som alltid följer av att församlingen befinner sig på ett andligt stridsfält på liv och död. I allt detta kan man inte falla tillbaka på en formell teologisk utbildning. Det måste finnas ett kallelsemedvetande i förhållande till Kristus själv och en övertygelse om att vi inte är ute i egen sak – ”Jag förkunnar inte mig själv utan Jesus Kristus: han är herre, och jag är er tjänare för Jesu skull.” (2 Korinthierbrevet 4:5)

Det är dags att utbe oss tjänstegåvorna i deras fullhet. Det är endast genom dessa som församlingen kan växa och stå emot det andliga inflytandet från en gudsfrånvänd kultur och tidsanda.

Sven Nilsson


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Är pastorn tjänsteman eller tjänstegåva? Bengt-Åke Eliasson
2015-06-21 07:41
Jag växte upp i Pingströrelsen på 70 talet. SION.
Vi hade de så, att om "anden var o färde" som de heter , ja då är de utan tvekan att de är den "rätta" personen som ska ta emot "pastorstjänsten"
De gick till så att vi kallade en tilltänkt broder som kände "kallelsen" att vara herde eller pastor för församlingen. Han gick oftast in i bön för uppgiften. Sedan kallade man denne broder till en provpredikan oftast två eller tre gånger. Och fram på vårkanten så beslutade församlingen vid ett församlingsmöte om församlingen skulle kalla brodern för herdeuppdraget och så vidare.Så gick de till hos oss. Säkert att de många andra församlingar gjorde liknande sak. BENGT !

Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Angeläget

"Vad vilja Kristdemokraterna?"
Herre, till vem skulle vi gå?
Livet gick så fort
Det finns gränser!
Församlingen - den helige Andes gemenskap
Är det dags för 6/1-metoden nu?
Värre än vapen
Förvandling eller anpassning - ödesfråga
Det hettar till i riksdagen
Makten över våra tankar. Vem har den?


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto
Taltidning

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies