Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Använd trosbekännelsen med måtta!

Debatt Publicerad: 2014-12-11 14:19

Det finns idag ett förnyat intresse för den gamla apostoliska trosbekännelsen, och det blir allt vanligare i frikyrkan, till och med i församlingar med stor ungdomlig prägel, att denna trosbekännelse läses under gudstjänsterna, något som var relativt ovanligt förr. Allt var inte bättre förr, men den förändring vi ser i församlingarna idag mot större fokus på liturgi, ritualer och sakrament är inte odelat positiv, och det förnyade intresset för den apostoliska trosbekännelsen måste ses i ljuset av hela denna rörelse bort från väckelsekristendom till en mer utpräglad ”kyrkendom”.

Nu är det faktiskt så att den apostoliska trosbekännelsen inte finns i Nya testamentet, men där finns några andra hymnliknande utsagor eller trosbekännelser som antingen lästes eller sjöngs i den första tiden då evangeliet var nytt. Följande är exempel på sådana texter

:• ”Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, och att han visade sig” (1 Korinthierbrevet 15:3-5). Denna text brukar betraktas som den allra äldsta trosbekännelsen, det så kal­lade kerygmat.

”Så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är” (1 Korinthierbrevet 8:6). Detta är en kristnad form av den judiska trosbekännelsen, den så kallade Shema, som vi bland annat finner i 5 Mosebok 6:4.

Man kan också nämna Filipperbrevet 2:6-11, 1 Timotheusbrevet 3:16, Efesierbrevet 4:3-6, 1 Johannes brev 4:2, Romarbrevet 10:9 samt Kolosserbrevet 1:15-20 som viktiga texter i det här sammanhanget.

Om man jämför den apostoliska trosbekännelsen med Nya testamentet finner man många saker som är mycket bra och väl förankrade i Bibeln, varav följande är några sådana saker: Den erkänner Gud Fadern som Skaparen, den erkänner att Jesus är Guds Son, den erkänner inkarnationen och jungfrufödelsen. Den erkänner också att Jesus blivit korsfäst, dött, uppstått och farit upp till himlen för att regera därifrån, den kopplar Jesu lidande och korsdöd till historien i och med att den refererar till Pontius Pilatus, och den erkänner att Jesus skall komma tillbaka för att döma levande och döda. Den talar också om den helige Ande, och kopplar Andens verk till församlingen, de heligas gemenskap, talar om syndernas förlåtelse och pekar fram mot uppståndelsen och det eviga livet. Allt detta är saker som är bibliskt.

Vi skall dock vara medvetna om några problem med den apostoliska trosbekännelsen:

• Den finns som sagt inte i Nya testamentet. Detta är kanske det största problemet av alla, eftersom de trosbekännelser som redan finns i Bibeln hamnar i skymundan.

• Den är minst 150 år yngre än kerygmat i 1 Korinthierbrevet 15 som skrevs ner på 50-talet e Kr men med all sannolikhet är äldre än så.

• Den frikopplar den kristna tron från Gamla testamentet (GT) genom att inte hänvisa till Skrifterna, vilket görs i 1 Korinthierbrevet 15. Den hänvisar inte heller till NT, trots att det i stort sett fanns tillgängligt vid den tiden och det rådde en ganska bred konsensus kring NT:s kanon.

• I och med att den inte nämner Skrifterna distanserar den sig från kristendomens judiska arv, vilket säkert var helt medvetet under den tid då kyrkan utvecklade sin ersättnings-teologi, men som leder till stora problem med att förstå kristendomens rötter.

• Den nämner inte det helt avgörande faktumet att Kristus dog för våra synder, utan talar bara allmänt om syndernas förlåtelse och då inte i samband med Jesu död utan i samband med tron på kyrkan. På ett olyckligt sätt flyttas frågan om individens frälsning från tron på Kristus till tillhörigheten till kyrkan, en tanke som sedan slog igenom på bred front inom katolicismen.

• Den använder ett ord för församlingen, kyrka, som inte har någon motsvarighet i Nya testamentets grundtext, och som snarare pekar mot den institutionaliserade kyrkan som blev statsreligion genom kejsar Konstantin på 300-talet, än tillbaka till de äldsta apostoliska församlingarna i till exempel Jerusalem och Antiokia.

• Den kommer från Rom. Om vi menar att den apostoliska trosbekännelsen skall vara avgörande för vad som är kristen tro eller inte, då har vi inga problem med att ställa oss under romersk-katolska kyrkans överhöghet. De har exakt samma trosbekännelse, förutom att de menar att orden ”helig, allmännelig kyrka” syftar på Katolska kyrkan (ordet katolsk betyder helt enkelt allmän).

• Den bygger på en mer utvecklad form av treenighetsläran än den som finns klart uttalad i NT där de flesta sådana utsagor är klart binitariska, det vill säga betonar Faderns och Sonens roller och väsen i frälsningshistorien, och sätter därigenom en senare formulering av treenighetsläran i centrum för bekännelsen i kontrast till Paulus som sätter Jesu död för våra synder i centrum i 1 Korinthierbrevet 15. Detta betyder inte att treenigheten uppfattats felaktigt i trosbekännelsen, men det är av yttersta vikt att den utombibliska beskrivningen av gudomens struktur inte blir viktigare än försoningen.

• Den kopplar Jesu lidande på korset främst till människors handlingar, då den säger att han var pinad under Pontius Pilatus, medan Skriften betonar att det var Gud som offrade sin Son och lät honom bära straffet för vår synd (se exempelvis Jesaja 53:4-12).

De problem som presenterats ovan är sammantaget så allvarliga att vi bör använda den apostoliska trosbekännelsen som grund för vår tro med måtta. Även om någon kanske höjer på ögonbrynen kring min kritik mot den apostoliska trosbekännelsen, men jag är inte motståndare till den. Jag bekänner mig också till i princip allt som står i den, men jag menar att den inte är tillräcklig för att vi skall kunna sammanfatta trons innehåll på ett bibliskt sätt.

Trosbekännelse hade säkerligen en viss relevans som verktyg mot gnosticismen under de första århundradena, men det betyder inte att den är inspirerad av Gud på samma sätt som vår bibel är. Av det skälet vore det bättre att kalla den för den post-apostoliska trosbekännelsen, för ska vi vara ärliga så formulerades den inte av apostlarna, utan av kristna som levde flera generationer efter apostlarna. I en tid då evangeliet är ständigt utsatt för nya hot och angrepp är det inte riktigt att luta sig mot utombibliska formuleringar av den kristna tron. Låt oss istället återvända till Guds Ord.

Robert Granat, pastor i Pingstförsamlingen, Lindesberg


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



hoppsan jan nyqvist mölnlycke
2015-01-05 14:47
BRA

Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

"Equmeniakyrkan ska inte McDonaldiseras"
"Daniel Alms önskan om comeback är obegriplig"
Vuxnas förvirring har skapat ungas könsdysfori
Nato gör Sverige säkrare
Vakna upp: Religiös frihet i fara
I en förtroendebransch måste det råda transparens
Sverige ingen fristad för judar längre
Skapa det andliga folkhemmet
Sverige ger 283 miljoner i bistånd till Nigeria – blundar för förföljelse
Bevara integriteten i orostider


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies