En ny ”spottkopp”?

Misstänkta mordbränder mot romska tältläger. Hatangrepp på Internet med grova hot. Och nu ett stigande antal vardagstrakasserier, där svenska medborgare påstås spotta på och kissa på en del av dessa romska tiggare på våra gator. Dessa delvis nya bilder i kölvattnet av det växande tiggeriet har givit Rikspolisstyrelsen uppdrag att kartlägga vilka brott dessa tiggare kan tänkas ha begått, men också vad de utsätts för. Har brott begåtts ska det givetvis utredas och lagföras oberoende av vem som gör det. Men tiggeriet i sig är inget brott.

Med tiggare utanför snart sagt alla större butiker och köpcentra i våra storstäder blottläggs den fruktansvärda fattigdomen bland romer och även en del andra arbetslösa i Europa. De flesta svenskar som passerar tiggare på våra gator uppger sin kluvenhet inför att möta dessa bedjande ögon, en pappmugg där tiggaren hoppas få några slantar. En del av oss ger pengar, någon kanske bjuder på mat eller kaffe, men det stora flertalet går ändå förbi.

Vilka åsikter vi som svenskar än har om tiggeriet finns det aldrig, aldrig något som helst försvar för så förnedrande bemötande som Sveriges Radios Ekot-reporter Randi Mossige-Norheim  i tisdagsmorgonens P1 Morgon kunnat blottlägga.

Det var tiggare som fått finna sig i att en del människor spottar på dem, några lär ha kissat på dem, andra har misshandlat dem så de fått uppsöka sjukhus för exempelvis brutna fingrar. Vad är det som sker i Sverige? Kan vi inte hantera våra skuldkänslor eller är det rent människoförakt som bubblar upp till ytan?

Tiggeriet är ett svårlöst problem. Socialtjänsten i en kommun får inte ge EU-medborgare pengar kontinuerligt till mat och bostad. Dessa tiggare har samtidigt som EU-medborgare rätt att stanna tre månader i ett annat EU-land. En kommun kan erbjuda pengar till en biljett hem. Det innebär ofta till rumänska ambassaden i Stockholm, som säkert också står rådvill eftersom det kommer så stort antal människor huvudsakligen från Rumänien.

Människorättsorganisationer och kyrkor i Rumänien, som försöker göra insatser för romerna i hemlandet, menar att det är kontraproduktivt att ge tiggarna pengar i sina pappmuggar. Det förlänger bara tiden att arbeta för mer permanenta lösningar.

Men vilka är då lösningarna? Naturligtvis är detta en oerhört angelägen EU-fråga, som våra 28 medlemsländer tillsammans måste hitta svaren på. Och det ska givetvis ske i samverkan med exempelvis Rumänien.

I väntan på att stöd och bidrag kommer, som kan vända den sociala misären för romer i Europa, pågår alla möjliga goda ini­tiativ också i vårt land. Kyrkor och andra hjälporganisationer erbjuder mat, startar härbärgen eller öppnar kyrkorna. Men det finns också enskilda medborgare som tack och lov visar en annan sida än att spotta på människor. De stannar ett ögonblick, byter några ord, kanske har köpt en kopp kaffe eller lite mat. De som gör så upptäcker att vi människor faktiskt är ganska lika, när vi skrapar lite på ytan, trots de stora ekonomiska klyftorna. Heder åt Sveriges Radios Randi Mossige-Norheim som tillbringat mycket tid med tiggare i Stockholm för att berätta hur det ser ut och ger oss en information vi knappast trodde var sann. Nu måste denna information leda till goda och konstruktiva handlingar.

Hemmets Vän 11 december 2014

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare