Budgeten motiverar inte något nyval!

Om en vecka gäller det. Den 3 december ska Sveriges riksdag ta ställning till vårbudgeten 2015. Ska man tro media är det krisläge och stora avstånd mellan partierna. Ska man tro politikerna är det faktiskt stor skillnad mellan rödgrönt, blått och brunt. Brösttonerna går höga och kinderna blossar röda, men hur är det egentligen i verkligheten, om man kokar ner allt till kronor och ören? Svaret är, märkligt nog, att det nästan inte är några skillnader alls. Det är istället tre, i stort sett identiskta budgetförslag som läggs.

Så här är läget: Det handlar om statens budget för 2015, en svindlande summa på drygt 800 miljarder och det är fördelningen man bråkar om, inte så mycket storleken. Där är man hyfsat överens.

När Dagens Nyheter jämför de tre budgetalternativen inom 27 olika områden visar det sig att det i den största utgiftsposten – ekonomisk trygghet vid funktionsnedsättning och sjukdom, där man tänkt sig spendera lite drygt 100 miljarder – endast skiljer 2 procent mellan det högsta och det lägsta förslaget. Största skillnaderna mellan det högsta och det lägsta förslaget finner vi som väntat i bistånd, migration och integration. Där vill Sverigedemokraterna spara mest. I migrations- och integrationskostnader vill man spara cirka 35 procent. Det kan låta mycket, men i kronor handlar det ”inte mer än om” 13 miljarder. På hela stadsbudgeten bråkar man alltså om ynkliga 16-17 promille! Inte ens 2 procent!

Så för att göra frågan riktigt konkret. Finns det egentligen olika alternativ? Det ser ju ungefär likadant ut. Man kan säga att Sverigedemokraterna vunnit röster på kraftfull retorik, men när det verkligen gäller så blir det inte mycket av de många orden om att spara på invandringen. Men man kan också saga att Alliansens förslag är tandlöst. Här lägger man ett stort eget budgetalternativ. Man vill inte ens förhandla om regeringens budget. Man ser det som ”ansvar mot väljarna”. Visst, det finns skillnader, men är skillnaderna tillräckligt stora för att kasta landet ut i en regeringskris? Knappast.

Kanske är det så man tänkt? ”Vi lägger oss lika, men vi förhandlar inte.” Och regeringen då, varför gör inte Stefan Löfven större ansträngningar att möta Alliansen i sitt förslag? För en utomstående framstår det märkligt. Om de rödgröna och Alliansen nu står varandra så nära varför gör man inte upp och samlar ihop sig så att risken för regeringskris undviks? Och vice versa. Om man egentligen är olika varför märks det inte mer när det kokar ner till kronor och ören?

Därför blir slutsatsen: Svälj stoltheten och samarbeta. Det gäller både rödgröna politiker som allianspolitiker. Sverige skulle i nuläget inte må bra av en regeringskris.

Ulf Sundkvist

Källa: http://www.dn.se/nyheter/politik/grafik-jamfor-de-olika-budgetforslagen/

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt