Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Församlingen - den helige Andes gemenskap

Angeläget Publicerad: 2014-11-20 17:03

I den pågående inomkyrkliga debatten finns en underliggande osäkerhet som berör frågan om vad en autentisk kristen församling egentligen är. Det blir allt tydligare att vi ställs inför ett vägval mellan att uppfatta Jesusförsamlingen som en institutionell kyrkoorganisation eller som en dynamisk skapelse som den helige Andes gemenskap.

Jag tror att inte minst 500-årsjubileet till minne av den lutherska reformationen kan aktualisera ett sådant vägval. Det borde även ge anledning till eftertanke och utvärdering av vad det blev av friförsamlingsrörelsen vilken föddes i samma väckelse.

Reformationen var egentligen endast en del av ett mycket större andligt skeende med intentionen att återupprätta den apostoliska Kristusförsamlingen. Med den uppenbarelse som Luther drabbades av, var det från början inte fråga om att reformera den Katolska kyrkan utan att riva hela bygget, om man ser till konsekvenserna av de teser han spikade upp år 1517.

Det han såg för sin inre syn var detsamma som många andra kristna i hans samtid intuitivt sträckte sig efter – de heligas gemenskap som ett uttryck för Kristi kropp. För Luthers del stannade väckelsen vid en reformation av vissa delar av det katolska konceptet genom att han i stort sett antog ett kyrkobegrepp av samma institutionella karaktär som den Katolska kyrkan. I stället var det döparrörelsen som fullföljde Luthers profetiska vision. Ur den växte hela den nuvarande friförsamlingsrörelsen fram. Den utgör idag en väsentlig och växande del av den globala kristenheten. Tyvärr har också den en tendens att över tiden institutionaliseras.

Därför är situationen idag att alternativen blir alltmer otydliga. Om enheten mellan lokala församlingar organiseras på ett hierarkiskt sätt blir varje enskilt kyrkosamfund en institution som endast skiljer sig från den Katolska kyrkan genom att vara mindre konsekvent i tillämpningen den grundläggande principen.  Om nämligen Kristusförsamlingen/Kristi kropp är en institution, då är den Katolska kyrkan det fullkomligaste uttrycket för en sådan enhet.

Det är mot den bakgrunden vi skall förstå den identitetskris som både frikyrkorörelsen och den svenska Lutherska kyrkan brottas med. Inför de utmaningar vi ser framför oss känns det för många tryggare att möta dessa utmaningar som en institutionell kyrka än som en dynamisk rörelse, byggd på fria lokala församlingar som för sin existens och utveckling är fullständigt beroende av den helige Ande för att ta emot gåvan av koinonia/gemenskapen och ständigt förnyas i sin överlåtelse till Kristus och varandra; detta som är den apostoliska församlingens identitet liksom det också är innehållet i den Andens enhet som Jesus bad om för sina lärjungar i alla tider.

Att den institutionella kyrkan skulle vara ett starkare skydd mot ”världen” än en rörelse av lokala andefyllda församlingar tror jag är ett missförstånd. Institutionskyrkor – och ju starkare de är som institutioner – får alltid en politisk dimension som är öppen för korruption och strävan efter makt. Jesus sa: ”Mitt rike är icke av denna världen.”

Av Guds sätt att utgjuta den helige Ande i återkommande vågor det senaste århundradet, ser jag en avsikt att få oss att bejaka kristen enhet som den helige Andes gemenskap. Den karismatiska rörelsen har visat sig mäktig att förlösa ett folkmedvetande som bryter igenom och relativiserar alla gränsdragningar mellan olika kyrkor.

Det mest konkreta uttrycket för Kristi kropp är den lokala församlingen där överlåtelsen till Kristus som Herre manifesteras i dopet. Här kan teologin bli ett Ordets tilltal att låta sig förvandlas till hela sin existens genom kraften i den helige Ande. I den lokala församlingen möter vi ett övningsfält för alla dygder och Andens frukter. I den lokala församlingen får tjänstegåvorna sin bekräftelse i praktisk funktion utan att vara inlåsta i en hierarkisk struktur eller underställda en formell successionsordning. Det ger också möjlighet till en enkel interaktion mellan lokala församlingar i Kristi kropp.

Friförsamlingsrörelsen representerar något mer än att vara en oppositionell frikyrka, där friheten definierades som en frihet i förhållande till en statskyrkas monopolistiska anspråk. Däremot behöver vi fortsatt vaka över att bevara vår frihet i förhållande till statsmakten för att kunna vara en relevant profetisk församling i tiden.

Den fria lokala församlingen har en oerhörd potential att manifestera Kristi fullhet och en gudsrikeskultur som ”staden på berget” och ”världens ljus”.

Sven Nilsson


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Angeläget

"Vad vilja Kristdemokraterna?"
Herre, till vem skulle vi gå?
Livet gick så fort
Är pastorn tjänsteman eller tjänstegåva?
Det finns gränser!
Är det dags för 6/1-metoden nu?
Värre än vapen
Förvandling eller anpassning - ödesfråga
Det hettar till i riksdagen
Makten över våra tankar. Vem har den?


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto
Taltidning

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies