Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Förvandling eller anpassning - ödesfråga

Publicerad: 2014-10-29 15:32

Som kristna är vi alltid otidsenliga – om vi är det vi är i enlighet med vår egentliga natur som nya skapelser i Kristus och Jesu lärjungar. I förhållande till de anspråk på följsamhet som den omgivande kulturen och moderniteten gör, måste vi därför välja mellan anpassning eller förvandling. Paulus använder dessa båda begrepp som ett motsatspar i Romarbrevet 12:1-3; ”Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas …”

Eftersom det är en förmaning, ställs vi inför ett val med personligt ansvar. Vi behöver därför ha en medvetenhet om skillnaden mellan det ena och det andra. Grundtexten är tydlig när det gäller att karaktärisera det specifika innehållet i de båda begreppen. I begreppet anpassning ligger tanken att man förändras på ett sätt som egentligen är väsensfrämmande för vår nya natur som Guds barn eller lemmar i Kristi kropp. Motsatsen är att förvandlas, vilket enligt grundtextens betydelse är att förändras i enlighet med det nya livets natur. Grundtextens ord motsvaras av det grekiska uttrycket metamorfos. Det är till exempel vad som sker i processen från larv till en fullt utvecklad fjäril.

Idag är vi som enskilda kristna och kollektivt som kyrka utsatta för ett oerhört ideologiskt, politiskt och psykologiskt tryck med anspråk på anpassning till något slags rådande paradigm i fråga om åsikter och moraliska ställningstaganden.  Vi möter det antingen som en tidsanda som vi passivt anpassar oss till eller som ett krav i opinionen att ansluta sig till de rätta åsikterna för att passa in eller för att ”få vara med”.

Tyvärr finns det en tydlig tendens inom stora delar av kristenheten att välja anpassningen som det nya och enda konceptet. Endast så uppfattas kyrkan som ideologiskt och kulturellt relevant, menar man. När förskjutningen sker över ett brett spektrum av värderingar och teologiska åsikter är det svårt för enskilda troende att stå emot trycket. Det gäller inte minst människor inom folkkyrkor där man officiellt gett upp flera stödjepunkter för kristen tro och livstolkning. Men även inom friförsamlingsrörelsen finns en uppgivenhet inför trycket från den omgivande kulturen.

I det läget är den lokala församlingens uppgift att vara ”sanningens pelare och grundval”. Guds ord står fast och ”Jesus är densamme i går, idag och i evighet”.

Som enskilda troende behöver vi öva vårt andliga sinne i att skilja mellan världens väsen och Guds rike men vi behöver också stöd av att det gemensamma livet i församlingen formar en kultur som bär upp och bekräftar Andens liv. Först och främst gäller det upprättelsen av vårt liv som hela människor i enlighet med Guds vilja, så som den kommer till uttryck i skapelseordningen. Det betyder att vi lär oss att förtrösta på Gud som vår försörjare så att vi inte blir ett offer för den underström av bekymmer, fruktan, girighet och själviskhet som finns i tidsandan. Församlingen måste stå upp för Guds ordningar i frågor om äktenskap och familjeliv för att kunna stå emot den trolöshetens ande som verkar i den allmänna kulturen. Ordningen med ömsesidig betjäning som lemmar i Kristi kropp behöver utvecklas som en självklar kultur i församlingen. Trons lydnad rustar oss inför det demoniska tryck som kristenheten utsätts för på ett alltmer förrädiskt sätt.

Detta är ett nödvändigt beskydd också för det andliga livet i församlingen. Om inte församlingen är intakt på dessa områden blir vi sårbara för fiendens attacker, vilket vi redan sett många tragiska exempel på de senaste åren när ledarskap och församlingar flippat ut till vanära för Guds namn. Vi måste möta trycket kollektivt, som ett folk, som en trons mur med en andlig och moralisk trovärdighet inför både Gud och männi­skor.

Men självklart är det viktigaste att vi i vår personliga vandring med Herren låter oss förvandlas genom sinnets förnyelse. Det innebär att vi ger Gud fullständigt förfogande över vårt liv som ett gensvar till hans kärlek. Det kommer att förlösa en glad och ödmjuk frimodighet i det vi står för som kristna utan att låta skrämma oss av motståndarna. (Filipperbrevet 1:27-29) Vi har verkligen skäl att vara stolta över den Gud vi tror på – Jesu Kristi Gud och Fader. Hans vilja för oss är god, välbehaglig och fullkomlig. Och Jesus är ju det bästa som kan hända dig!

Sven Nilsson


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies