Felaktig valanalys?

Är det verkligen demokratiskt försvarbart av talman Per Westerberg att ge Stefan Löfven uppdraget att bilda regering efter valet? Hans parti Socialdemokraterna växte med ynka 0,35 procent och fick endast 31 procent i valet. Tillsammans med Miljöpartiets 6,9 procent blir det visserligen 37,9 procent. Om han kunnat tänka sig att regera med hela det rödgröna blocket hade han haft ett bredare regeringsunderlag än Alliansen, men nu har han faktiskt ett mindre underlag. Alliansen nådde 39,3 procent, vilket är mer än S och MP tillsammans.

Hade inte det mest naturliga varit att be Alliansen fortsätta regera i minoritet? Faktum är nämligen att Alliansen tillsammans med Sverigedemokraterna har en betryggande majoritet över de rödgröna. 52,3 procent mot 43,6 procent talar sitt tydliga språk. Faktum är också att Sverigedemokraterna i nio fall av tio valt att stödja Alliansens förslag. Man kan faktiskt tala om en borgerlig majoritet.

Det finns dock flera problem. Fredrik Reinfeldt valde omgående att avgå. ”Jag tar mitt ansvar”, sa han och gick. Hur ansvarsfullt var det egentligen? Vad hade hänt om han väntat något, lugnat ner sig något, gjort som han brukar, analyserat och stått kvar som en statsministerkandidat? Kanske hade talmannen återkommit med en förfrågan? Om Stefan Löfven misslyckas finns inte längre någon naturlig kandidat. Centerns Annie Lööf är för grön och står på för liten demokratisk plattform. Folkpartiets Jan Björklund har inte heller mandatet eller storleken. Det har heller inte Kristdemokraternas Göran Hägglund, även om han, hur märkligt det än kan låta, faktiskt kan dyka upp som ett alternativ. Han skulle förmodligen få stöd av Sverigedemokraterna och då skulle saken vara löst.Ett annat uppenbart problem är att ingen vill prata med Jimmie Åkesson eller ens ta i hans parti med tång. På ett sätt begripligt, men demokratiskt ohederligt.

Att be Stefan Löfven regera skapar alltså ett demokratiskt dilemma och stora politiska svårigheter. Sverige kommer då att regeras av en mycket svag minoritet som i nio frågor av tio kommer att ha problem att få igenom sin politik. Sedan kan man också fråga sig vad konsekvenserna blir av att helt strunta i vad 13 procent av de röstberättigade faktiskt sa när man la sin röst på Sverigedemokraterna. Att som nu, särskilt under valrörelsen, demonisera och idiotförklara Sverigedemokraterna, blir till sist att säga samma sak till deras väljare. Att det är kontraproduktivt visar valresultatet med all oönskad otydlighet.

Det behövs en annan strategi. Missnöjesröstandet, främst mot Moderaterna, men också mot det politiska etablissemanget i allmänhet, måste tas på allvar. Görs inte det riskerar vi ett demokratiskt haveri.

Hemmets Vän 25 september 2014

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare