Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

”Var förberedda för människor i kris”

Veckans nummer Publicerad: 2014-09-11 16:23

– En själavårdare sitter inte på en stol och väntar på att få prata, säger Per Gustaf Eriksson, samtalsterapeut och själavårdare. Han förklarar att han i sin tjänst har ”ena foten i kyrkan och den andra i samhället”. Under 25 år har han undervisat och handlett både socialarbetare, företag och församlingar – det handlar ofta om människor som på olika sätt ska finnas där när livet krisar.

– Man kan lätt ta med sig erfarenheter från kyrkan ut i världen lika väl som från världen och in i kyrkan. Erfarenheter som man kan ha nytta av när man ska möta människor, fortsätter han.

Som ungdomspastor i Skellefteå pingstförsamling upptäckte Per Gustaf Eriksson, kallad PG, att han inte hade så mycket att dela som han ville. Han ville också hellre tala med människor på tu man hand än till människor. Så han sökte sig till Örebro Missionsskola och Lärarhögskolan i stället. Under de 14 år han sedan arbetade på Mariannelunds folkhögskola fortsatte han dels med en diplomutbildning i psykoterapi och själavård vid Sankt Lukas-stiftelsen och en filosofie och teologie kandidatur vid Uppsala universitet. Sedan blev det ytterligare ett par tjänster, vid Liljeholmens folkhögskola och Ljungskile folkhögskola, innan han började på egen hand som samtalsterapeut, handledare och föreläsare.

– Under de 25 år som har gått har jag i princip inte behövt vara ledig en enda dag om jag inte velat, säger Per Gustaf Eriksson.

Handledning och utbildning

– Det började med att socialtjänsten började höra av sig från olika platser och undrade om jag kunde gå in och hjälpa dem med handledningsuppdrag. Jag handleder socialsekreterare som ibland har väldigt tunga uppdrag. Det är så lätt att bli en del av ett problem i stället för en del av lösningen. Man behöver ”avmagnetiseras” lite grann och få en distans till det här man håller på med så man varken bränner ut sig eller tappar verktygen, det vill säga blir cynisk, därför att det är så mycket smärta man möter så man måste skydda sig.

– Efterhand har det varit läkarteam och blandade vårdgrupper av olika slag som jag mött. Så småningom kom de kristna miljöerna in – LP-verksamheten och Frälsningsarmén som ville ha hjälp på sina behandlingshem. Människor som jobbar med missbruk och akututredningar, barn som riskerar att omhändertas och så vidare.

– Det har blandats med utbildningar av olika slag, på stora sjukhus eller tillsammans med andra genom ett kunskapsföretag. Det har handlat om kris, krishantering, konflikthantering och samtalsmetodik. Alltså hur man tar sig an människor i olika situationer.

PG Eriksson har också handlett chefer och personalansvariga på Sveriges Radio i sju år.

När du som kristen finns i de här samhällsvårdande uppgifterna – vad är styrkan?

– Poängen är att jag kan ge uttryck för min kristna människosyn utan att behöva säga att jag är personligt kristen. Ofta kommer någon fram efter exempelvis någon av de här rikskurserna och frågar: ”Är du kristen?” ”Ja”, svarar jag. ”Jag förstod det”, säger de. Och jag tänker: Vad bra att det har framgått utan att jag behöver gå ut med det eller flagga för det.

– Flaggar man för tidigt finns det folk som på grund av fördomar eller dåliga erfarenheter sänker sin uppmärksamhet. Och då har jag inte vunnit något. Sedan kan jag ändå välja att mitt i en föreläsning säga något om att när jag ser det här ur min kristna tro så ser jag det så här.

– Det handlar egentligen om människosyn, om människans värde och hur man ser på människans värdighet. Och hur ser man på den utsatta människan. Jag tycker att jag har en enorm nytta av min kristna tro i de sammanhangen. Och omvänt – när jag undervisar i kristna församlingar om krishjälp, krishantering och sorgearbete så vet jag ganska mycket vad jag talar om därför att jag  möter människor som befinner sig i sådana situationer. Och jag möter i olika kurser även andra med mycket kunskap att lära av.

PG Eriksson menar att det ­ibland i församlingarna saknas ett slags allmänbildning kring hur man på ett strukturerat sätt möter människor i utsatthet eller i sorg och kris.

– Man tänker: Tror man på Gud så är man alltid skyddad från det onda. Det gör att man är så handfallen när man ändå drabbas. Trots att man tror på Gud. Det kan handla om psykisk ohälsa, ett barn som dör eller en son som inte orkar leva längre. Står man så handfallen kan det uppstå som en konspiration av tystnad kring en människa som drabbas av sorg.  Man vill helst inte prata så mycket om det för det väcker så mycket oro och avslöjar att vi alla egentligen står lika maktlösa inför det svåra i tillvaron. Men att vara maktlös betyder inte att det inte finns verktyg – man måste bara få hjälp att hitta dem.

Läs mer i Hemmets Vän nr 37 – 2014


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Veckans nummer

"Riggat val kan slå tillbaka mot Putin"
Polisen självkritisk om våldsutsatta kvinnor
"Mänskligt liv verkar ha blivit värdelöst i Nigeria"
”Kul att visa att även kvinnor kan”
Ska påminna om Gud på Gotland
Varannan elev behöver extra hjälp – ”ett svek”
Hoppet bleknar för bortförda barn
”Se barn med NPF-diagnoser som en tillgång i församlingen”
En vägledning för att möta ungas behov
”Välj mer specifika termer än religion”


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies