Många erfarenheter från tillväxt i mångkulturell stad

– När jag kom till Immanuelskyrkan i Malmö, till min första pastorstjänst efter utbildningen på Götabro, kom jag till en församling som minskat i 60 år. De flesta, 40-talet aktiva medlemmar var pensionärer och de insåg att inom fem–tio år kanske man inte skulle orka sköta församlingen längre. Jag möter Daniel Norburg, Evangeliska Frikyrkans nyvalde ledare, till ett samtal på Götabro på Närkeslätten under missionärsveckan. Han kan se tillbaka på en märklig församlingsutveckling i den kyrka han lämnat. På 20 år har den gått från 40-talet aktiva till 400 och 30 procent av medlemmarna är första eller andra generationens invandrare.

Under dessa 20 år har Daniel Norburg inte bara varit församlingspastor med en pionjärvision, som fått se Malmös karta ritas om på många sätt. Till nya uppdraget som EFK-ledare tar han med sig erfarenheter som ordförande för den kristna friskolan Mariaskolan, nationell ledare för den internationella förnyelserörelsen New Wine, ordförande i Hyllie Parks folkhögskola i Malmö och en hel del annat.

EFK har 300 församlingar som han och många andra under det närmaste halvåret ska träffa i olika regionala sammanhang och söka svar på framtidsfrågor om de lokala EFK-församlingarnas gemensamma arbete.

En församlingsrörelse

– Evangeliska Frikyrkan är först och främst en församlingsrörelse. I och genom de lokala församlingarna ska mission, evan-gelisation, församlingsplantering, utbildning och träning med mera förverkligas. Nu vill vi samla och ta del av de erfarenheter och de tankar våra pastorer och församlingar har idag om framtiden.

När Daniel Norburg och hans fru kom till Immanuelskyrkan i Malmö 1994 var det till Malmös äldsta frikyrka, grundad 1866. Den kom ursprungligen ur Svenska kyrkan, som en evangelisk luthersk missionsförening efter att en präst upplevt förnyelse.

– Församlingen växte oerhört mycket fram till sekelskiftet. Man hade upp till 600 medlemmar, flera tusen barn och ungdomar i söndagsskolan, sände ut ett dussintal kolportörer och evangelister på heltid i hela Skåne och upp till Växjö och Göteborg. Samma år som församlingen grundades startade man också Malmös första barnhem. Det var en otroligt expansiv tid och församlingen sände också tidigt ut missionärer till Kina och Sydafrika. Jag blev väldigt inspirerad när jag som 25-åring läste om denna expansiva församling.

Men vid ingången till 1900-talet när man hade stor blåsorkester, omfattande barn- och juniorverksamhet tycks det som man slog sig lite till ro.

– Det finns alltid en risk när en församling växer att man slutar vara pionjär, slutar ta nya steg. Församlingen minskade också på grund av splittringar. Under 1930-talet kom en förnyelsetid under Aron Andersson, men den förnyelse som skedde i Sverige genom pingströrelsen delade församlingen. En del var öppna, andra ville ha det som det varit. Då tog Aron Andersson med sig halva församlingen och bildade Filadelfia i Malmö, som nu fick två pingstförsamlingar.

Läs mer i Hemmets Vän nr 35 – 2014

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer