"Helt beroende av Guds kraft"

Under hela sitt liv har han varit hängiven sin kallelse att tjäna i Guds rike. Sven Ohm, 85 år, firade i år 70 år som predikant. I veckan gick han hem till Herren. Här är den intervju som frilansjournalisten Lars Liljesvärd gjorde med Sven Ohm i samband med hans födelsedag i våras.

Vi möts i den gamla anrika baptistkyrkan som ligger insprängd mellan husen på Kungsholmen i Stockholm. Sven Ohm, nyligen fyllda 85 år, predikar fortfarande både här i Kungsholms baptistförsamling och utomlands. Församlingslivet började tidigt.

– Jag var fyra år gammal när min mamma döptes i Malmö Baptistförsamling. Från och med det var jag knuten till den kristna församlingen. Jag var riktigt avundsjuk när jag såg musikföreningen spela och sjunga på estraden och jag inte fick vara med! Så jag brukade spela med händerna på bänken framför mig när de spelade där framme! säger Sven och skrattar.

När Baptistsamfundet och Örebromissionen gick åt skilda håll på trettiotalet gick Svens mor med i Malmö fria baptistförsamling. Inte långt därefter ville Sven låta döpa sig. Han var nio år och det ansågs egentligen vara för tidigt på den tiden.

– Man hade till och med ett extra församlingsmöte för att besluta om jag skulle tillåtas döpas så ung!Jag avlade sedan mitt vittnesbörd direkt inför hela församlingen när jag stod i vattnet i dopgraven, minns Sven.

Förde äldre kvinna till tro

– Jag var helt inställd på att tjäna i Guds rike och döptes på förmiddagsgudstjänsten. På kvällen var det väckelsemöte och man bad mig vittna. Jag avlade ett kort vittnesbörd.

När Sven gjort det gick han raka vägen ner bland åhörarna till en dam i sextioårsåldern som satt längst bak i kyrkan. Han frågade henne om hon var frälst. Hon sjönk omedelbart ner på knä och den unge predikanten bad tillsammans med henne.

– Antingen blev hon så paff att hon gav upp eller så kände hon att det verkligen var Guds röst som talade till henne, säger Sven ödmjukt.

Samma år upplevde nioårige Sven att Gud kallade honom genom en dröm.

– Vi hade besök av en indisk pojke som var adopterad och fick bo hos oss i vårt hem under två veckor. Vi var jämngamla och fick en fin gemenskap. Någon natt efter att han gästat oss drömde jag att en allvarlig olycka inträffat i Skanör-Falsterbo. Ett fartyg från Indien hade gått på grund. I drömmen kände jag att jag måste hjälpa till. Jag fick tag på en roddbåt och rodde ut till det sjunkande skeppet och hämtade en efter en av de indiska sjömännen. Det fortsatte jag med under hela drömmen tills den sista av dem blivit räddad, berättar Sven.

Drömmen levde kvar och berörde den unge Sven djupt. Insikten att drömmen innebar något särskilt mognade fram efterhand.

– Jag såg det som ett tydligt tecken på att Gud ville att jag skulle ägna mig åt mission, förklarar han.

Läs mer i Hemmets Vän nr 34 – 2014

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer