Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

”Vågen har lagt sig men vattnet finns kvar!”

Publicerad: 2014-08-07 14:34

Jag påminner mig en dialog mellan ett par kristna bröder i början på 1980-talet som reflekterade över situationen efter Jesusrörelsen och den karismatiska väckelsen under 1970-talet. Den ene av dem såg med kritisk distans på dessa företeelser och menade att alltsammans bara varit övergående vågrörelser utan större betydelse. ”Vad blev det av den karismatiska vågen?” frågade han. Den andre svarade; ”Vågen har lagt sig, men vattnet finns kvar!”

Jag tror att det finns mycket vatten kvar! Och det kommer att höja sig på nytt och skölja in över våra inhägnade revir i kristenheten.

Varje ”våg” har haft sitt speciella innehåll och fokuserat på olika dimensioner av kristenlivet – Jesusrörelsen med sin betoning av kärleksrelationen till Jesus. Den karismatiska väckelsen med andedop, tungotal och en ny vision av Kristi kropp. Framför allt har det funnits en kontinuitet i själva skeendet, det ena har vuxit ur det andra.

I den våg vi kallat ”trosväckelsen” blev det svårare för många att se kontinuiteten med vattnet i de tidigare vågorna – åtminstone i Sverige. Till stor del tror jag det beror på att trosväckelsen i så hög grad blev identifierad med en persons tjänst och en lokal församling. Många som rörde sig i det vattnet betraktade allt som fanns före Livets Ord, som något man hade lagt bakom sig. Det fanns ett stående uttryck för detta när man refererade till sin ”bakgrund” – det bästa med bakgrunden var att den just var bakom.

För min del har jag alltid uppfattat själva essensen av den helige Andes verk i trosväckelsen som en fortsättning på det vi dittills upplevt av förnyelse. Den nya utmaningen var att gå vidare och ta Guds ord på allvar i trons lydnad. Men även denna väckelse måste ses i perspektivet av en pågående andeutgjutelse. Trosrörelsen har ingen egen identitet eller struktur som rörelse. Dess framtid ligger i att förlora sig själv i en sammansmältning med de pingstkarismatiska strömningarna i hela Kristi kropp.  

Jag tror att det är innehållet i dessa tre betoningarna av Andens verk som vi måste ha med oss i den enhet där vi bekräftar varandra som lemmar i Kristi kropp, oberoende av kyrkotillhörighet. Så långt vi ser och berörs av skeendet kan vi ansluta oss i vårt hjärta till den helige Andes rörelse men vi kan inte förfoga över processen eller ”göra något av” den. Den kyrka som tror sig representera den fulla enheten och uttrycket för Kristi kropp skapar endast förvirring i den sårbara fas som vi befinner oss i.

Att den helige Andes utgjutande följt ett mönster av samtidighet, global omfattning och traditionsöverskridande är ett tecken på att vi här har att göra med Guds suveräna verk med intentioner som vi ännu bara kan ana. I sin förlängning pekar det mot brudens församlande, den stora skörden och Jesu återkomst. Vårt personliga gensvar kan vi endast ge i den lokala församlingen där vi i kärleken till varandra uppbygger Kristi kropp. Om vi tar ansvar för varandra på den nivån och utför det arbete som Gud har kallat oss till, kommer vi hela tiden att vara en del av processen och tillsammans med alla de heliga komma fram till enheten i tron och kunskapen om Guds Son. Detta är den helige Andens eget enhetsverk. Inget kött skall kunna stå emot och inget kött skall kunna berömma sig.

Vi behöver komma in i trons vila på den punkten. Det finns just nu så mycket av frustration och otålighet med avseende på kristen enhet. Låt oss fortsätta glädjas över vårt liv med Jesus där vi står och låta oss uppfyllas av den helige Ande. Gud har allt i sin hand. Han har allt under kontroll.

”Min Fader verkar ännu i denna stund, därför verkar också jag”, sa Jesus vid ett tillfälle då han botat en sjuk på sabbatsdagen och därigenom demonstrerat Guds suveränitet, till och med över det som principiellt var en gudomlig ordning. Jag tror att Gud förhåller sig lika fritt till de ordningar och strukturer som vuxit fram under Kyrkans historia. Det finns ett Guds verk i allt detta men i det vi nått fram till finns också en intention från Guds sida som den helige Ande kommer att förlösa på ett suveränt sätt. De strukturer vi ängsligt vakar över kommer att övervinnas i en ny dimension av Kristi-kropps-medvetande i relation till Guds eviga syfte – Rikets tillkommelse. Den pingstkarismatiska förnyelsen inom alla delar av kristenheten har redan skapat ett nytt faktum av universell betydelse.

Det viktigaste är att fortsatt bevara öppenheten för den helige Ande och stärka gemenskapen i den lokala församlingen.

Sven Nilsson


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies