Fritidspengen minskar utanförskapet

Det har visat sig att barn som växer upp i familjer som är ekonomiskt utsatta inte deltar i organiserad fritidsverksamhet i lika stor utsträckning som andra barn. Därför har rege-ringen från 1 juli i år infört en fritidspeng på högst 3 000 kronor per år som riktar sig till just barn i hushåll med försörjningsstöd för att de ska kunna vara med i en idrottsklubb, musikskola eller annan fritidsverksamhet. 

Det vanliga barnbidraget går ut till alla barnfamiljer oavsett vilken ekonomi familjen har. För många som lever på marginalen är just barnbidraget helt avgörande för att få vardagsekonomin att gå ihop. Men det finns också de som under barnets hela uppväxttid har råd att sätta in hela barnbidraget på ett konto som i framtiden kan användas när det är dags att ta körkort, skaffa sig eget boende eller liknande. 

Med jämna mellanrum brukar debatten ta fart om att göra barnbidraget behovsrelaterat så att det riktar sig till dem som verkligen behöver det för sin försörjning. Mot bakgrund av den diskussionen är det särskilt intressant att följa hur oppositionen och framförallt Socialdemokraterna i riksdagen kritiserat den nya fritidspengen för att den inte går ut till alla barn. De menar att den pekar ut de fattiga barnen, eftersom det bara är de som får ta del av pengarna. 

Men det är ju det som är vitsen med fritidspengen, att nå de barn som lever i ekonomiskt utsatta situationer att också kunna börja delta i olika idrottsaktiviteter eller annan organiserad fritidsverksamhet. Jag förstår inte hur det skulle kunna vara integritetskränkande eller utpekande för en familj som redan har försörjningsstöd att lämna en faktura eller ett kvitto på betald avgift till kommunens socialförvaltning.  

Vi lever inte längre i ett samhälle där de fattiga barnen en gång fick ställa sig i kö för att ta emot allmosor. Idag finns elektroniska betalningssystem via bankerna som upprätthåller den enskildes integritet. Och redan idag går barnomsorgsfakturan direkt till socialförvaltningen för de familjer som behöver särskilt stöd. Regeringen har redan höjt försörjningsstödet men genom mer riktade resurser kan vi nu göra mer för att tidigt bryta ett utanförskap. 

Även om andelen fattiga i vårt land minskat de senaste åren kommer vi alltid att behöva använda olika former av socialt bistånd. Vi kommer också att behöva olika former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att sänka trösklarna till arbetsmarknaden. 

Men i grund och botten handlar det framförallt om att föra en näringspolitik där småföretag växer, betalar skatt och anställer medarbetare. Det är genom att sysselsättningen de senaste åren ökat och antalet arbetade timmar ökat som gjort att ytterligare 45 miljarder kronor gått till att förstärka vård, skola och omsorg, det vill säga den viktiga välfärden. 

Lars-Axel Nordell, riksdagsledamot (KD)

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.